Moral ingen rut-fråga

Rut-avdraget har varit en framgång sedan det infördes av regeringen Reinfeldt i juli 2007. Nya arbetstillfällen har skapats och svarta jobb har blivit vita.

Avdragen har dock en baksida; någon måste bestämma vilka tjänster som ska omfattas av skattereduktionen. Det är Skatteverket som har bedöma var gränserna går. Den senaste tiden har rut vållat mycket debatt.

Regeringen gick nyligen ut med beskedet att skatteavdraget även ska omfatta de föräldrar som anlitar läxhjälp till sina barn som går i gymnasiet. Det har tidigare inte varit möjligt då Skatteverket inte ansett att läxhjälp till gymnasieelever kan ses som barnpassning. Regeringens besked har väckt mycket kritik från den rödgröna oppositionen som menar att klyftorna ökar i skolan och i samhället.

Men faktum kvarstår, man gör det lättare för föräldrar att på detta sätt anlita läxhjälp. Att det skulle vara några problem är märkligt.

I veckan meddelade Skatteverket att en inhyrd bartender till den egna festen kan omfattas av rut. På nytt kommer kritiken från vänster. Skattemedel ska gå till välfärden och inte till lyxkonsumtion, heter det.

Men här gäller det att veta vad man talar om. Det grundläggande är att den utförda tjänsten kan ses som matlagning. Då är det fritt fram att göra rut-avdrag för en bartender liksom det är ok att hyra en kock att hacka grönsaker.

”Det är inte föremålet som är föremålet för skatteavdraget”, som riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) fyndigt formulerade det i en debatt i Sveriges Radio på fredagen.

Det är fel att säga att skattepengar går till lyxkonsumtion. Rut-avdraget innebär att staten inte får in lika mycket skattemedel eftersom det kostar mindre för den enskilde att anställa en person för att utföra de tjänster som omfattas av avdraget. Resultatet blir att fler personer kan anställas och fler jobb som tidigare var svarta och inte beskattades blir vita.

Uteblivna skattemedel är inte detsamma som skattepengar. Dessutom finns det andra pengar som staten får in när fler får arbete. På det hela taget kan faktiskt hela rut-reformen vara självfinansierad samtidigt som fler människor fått arbete och fler har råd att få hjälp i sina hem.

Debatten om var gränserna går bottnar egentligen i hur man ser på de gemensamma resurserna. Att inteckna skattepengar som inte kommit staten till del är fel. I stället ska debatten handla om att människor i stor utsträckning får göra sina egna val, vilket de kan göra genom rut-avdraget.

Som vanligt i den rödgröna oppositionens värld kan inte alla bli vinnare. Logiken att någons vinst är en annans förlust är ingen sanning som gäller i den verkliga ekonomin.

I slutändan kan alla bli vinnare på rut. Fler får jobb, statens intäkter ökar och vanliga människor får bättre möjligheter att anlita den arbetskraft som behövs. Vem kan vara motståndare till det?