GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Monika Olin Wikman: Monika Olin Wikman: Papparollen i omstöpning

Jag var med i utredningen om föräldraförsäkringen på 1970-talet och kunde höra tvivlarna skratta åt att pappor skulle vara hemma med barnen.
Monika Olin Wikman
Gästkrönika • Publicerad 5 december 2022
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
I pappas händer.
I pappas händer.Foto: isabell Höjman/TT

I dokumentären ” Tre pappor ” (SVT Play) möter vi Jon, Linus och Jonas vars mål är att bli den bästa tänkbara pappan. De ordnar pappa-retreat, åker iväg en helg, dansar, s er på havet och pratar om sina barnrelationer. De visar sig sårbara och mjuka. Vilket inte strider mot deras manlighet menar de. Dokumentären har från olika håll mötts av hån och kritik.

Papparollen som vi 40-talistbarn och barn i flera decennier framåt mötte såg i allmänhet annorlunda ut. Pappa förvärvsarbetade, mamma var ofta hemmafru, dagis fanns inte, var barnen bråkiga kunde det hända att mamma varnade dem, snart kommer pappa hem och då får ni stryk. Pappa var en distanserad person både fysiskt och psykiskt. Han förutsattes inte ha nära omsorgen om barnet, hans roll var att fostra barnet in i samhället.

I början av 70-talet hände då detta att föräldraförsäkringen infördes. Även pappor skulle få ersättning om de var hemma med barnen när de var små. Det var en världsunik reform. Jag var själv med om utredningen kring förslaget och kan än idag höra skratten från tvivlarna: ”Vadå ska papporna vara hemma, de kommer bara att lämna barnet till svärmor och ge sig ut och fiska.”

Förslaget om föräldraförsäkringen motiverades av att kvinnorna börjat förvärvsarbeta i högre grad och att det var bra för barnen och pappa att tidigt få en nära relation. Fadern, sades det, skulle tidigt vänja sig vid vårdarbetet vilket säkerligen skulle göra det lättare att tillämpa en balanserad arbetsfördelning även senare under barnens uppväxttid. Och visst blev det så.

Även om det var en trög start – än idag tar papporna inte alls ut föräldraförsäkring i samma grad som mammorna – har den successivt utbyggda föräldraförsäkringen haft en ovärderlig betydelse som norm. En ny sorts relation började växa fram, pappor måste gå hem från jobbet i tid, de började köra barnvagnar och diskutera vällingsorter, de kunde hålla barnen nära och ömt. Idag delar mamma och pappa på ansvaret på ett helt nytt sätt. Även vid skilsmässor kan man ofta samarbeta kring barnen på ett jämställt vis.

Pappor talar numera öppet om hur viktiga barnen är i deras liv. Att bli pappa ändrade mitt liv hör man män säga, så som denna tidnings kulturchef: ”Min dotter är det absolut finaste jag gjort.” Vårt skidhopp Calle Halfvarsson vittnar om en nystart i spåren nu när han har blivit pappa. När gamla män ser tillbaka på sina liv kan de säga att de ångrar att de inte var mer med barnen under uppväxten, de ser det som en stor förlust.

Både mäns och kvinnors roller och identiteter har förändrats genom åren. Hur vara man och pappa i vår tid är inte okomplicerat. Det är bra att de tre papporna i dokumentären startar samtal om detta .

Att de själva sätter målet att bli bästa tänkbara pappan är bra. Sådana pappor är bra för barnen, för familjen, ja förresten för alla.

Monika Olin Wikman är samhällsdebattör bosatt på Österlen