Monika Olin Wikman: Monika Olin Wikman: Äldre har aldrig varit yngre
Jag ringer en vän som fyller 80 år. ”Grattis, du är lika gammal som Nancy Pelosi.” Skratt i luren men också en hörbar energikick. ”Biden och jag” har mina jämnåriga födda -42 börjat säga, se hur käckt karln springer upp på podierna. Vid presidentinstallationen av Joe Biden sågs Pelosi, talman på höga klackar, tillsammans med flera andra mycket årsrika toppolitiker.
Något sådant kan vi inte uppleva här. I riksdagen är 2 procent av ledamöterna 65 år eller äldre trots att 65 + utgör 25 procent av befolkningen. Det borde vara 90 ledamöter i denna ålder istället för de sex som finns idag. Toppolitikerna i rikspolitiken är oftast långt under 65 år. På kommunal och regional nivå är åldersspridningen mer representativ men nästan alla ordföranden i kommunstyrelsen är mellan 30 och 64 år.
Sverige är faktiskt det femte sämsta landet i världen på att respektera äldre (World Wide Survey). Hur kunde det bli så i ett land som vill uppfattas som inkluderande och jämställt. Är det normen för pensionsålder och att äldre ses som sämre arbetskraft som är förklaringen? Ålderismen är institutionaliserad och socialt accepterad till skillnad från andra former av diskriminering. Så sägs i ett betänkande med sprängkraft ”Äldre har aldrig varit yngre – allt fler kan och vill arbeta längre” (SOU 2020:69). Betänkandet tar upp vår otidsenliga syn på äldre och beskriver äldres faktiska förmåga att vara kvar i arbetslivet även i hög ålder.
Den kraftigt ökade medellivslängden i landet innebär att dagens pensionär i genomsnitt kan förvänta sig över 20 år som pensionär. Dagens 70-åringar är friskare, smartare och mer välutbildade än gårdagens, de är som 50-åringarna för en par decennier sedan. Ändå är normen oförändrat att vi ska lämna arbetslivet runt 65 år. Vi knuffas dit (sk ”nudges”) av åldersregler i trygghetssystemen, av arbetsgivare, av oss själva och av självuppfyllande attityder. Medierna bidrar genom att osynliggöra äldre och beskriva dem som en svag och homogen grupp.
Många skulle må bra av att arbeta längre, fler vill numera, men förutsättningarna varierar. Ett arbetsliv präglat av livslångt lärande skulle ge alla bättre möjligheter. Andelen äldre kommer att fortsätta att öka, de arbetsföra ska försörja allt fler vilket innebär svårigheter att upprätthålla välfärdssystem och rimliga pensionsnivåer. Äldre behöver fortsätta att bidra helt enkelt. Betänkandets olika förslag ska minska hindren för att arbeta längre. Och införda s.k riktåldern för pension ska ju kopplas till medellivslängdens utveckling.
Partierna gjorde aktiva satsningar för att få fram kvinnor i politiken och till ledande positioner. Motsvarande satsningar på äldre vore önskvärt säger man i betänkandet. Javisst, lär av detta och släpp fram äldre toppolitiker till podierna. Som kan ta sig an åldersdiskrimineringen.
Monika Olin Wikman är skribent bosatt på Österlen
