Annons
Ledare

Modernisera välfärden

Ibland låter det i samhällsdebatten som att välfärden är hotad. Att vården, omsorgen och skolan kommer att bli allt sämre för att det inte finns resurser att satsa i framtiden.
Ledare • Publicerad 10 april 2010

Men det som utmanas av ökade behov till följd av en åldrande befolkning och stigande förväntningar på tjänsterna är inte så mycket kvaliteten som dagens finansieringsmodell. Det är någonting helt annat än brist på resurser i samhället.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har i veckan presenterat rapporten Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering. I den konstaterar den tvärpolitiska beredningen att det kommer att öppna sig ett gap mellan resurser i den offentliga sektorn och behoven som ska fyllas.

Annons

År 2035 beräknas finansieringsbehovet uppgå till ungefär 200 miljarder kronor i dagens penningvärde. För att fylla det krävs en skattehöjning på 13 kronor per hundralapp, slår beredningen fast och konstaterar samtidigt att det är svårt att höja skatten. Finans­minister Anders Borg kallar det för närmast otänkbart i en kommentar.

Fattas bara. Det är en sak att den offentliga välfärden byggts ut genom åren med allt större andel skatte­medel, en annan att peka ut det som en framkomlig väg för framtiden. Det är det inte.

Redan i dag ligger Sverige i världstoppen för skatteuttag och skulle nivån chockhöjas blir resultatet inte mer välfärd, utan en krympande kaka till följd av färre arbetade timmar. För varför ska man arbeta om man inte får mer i plånboken?

Utmaningen ligger i att finna andra vägar att finansiera framtidens välfärdstjänster än att höja skatten. Grundförutsättningarna finns där. Rapporten från SKL visar att hushållens privata konsumtion beräknas kunna öka med 1 000 miljarder kronor i årets prisnivå till 2035 om skatterna inte höjs. Resursgapet ter sig mot den bakgrunden inte så svindlande.

Problemet är bara att de politiska partierna varit dåliga på att modernisera det offentliga välfärdsuppdraget. Det krävs tydligare prioriteringar och avgränsningar för vad som ska finansieras gemensamt och vad som kan täckas av egenavgifter och privata tilläggsförsäkringar. Dessutom krävs en helt annan öppenhet för nytänkande om hur verksamheter kan bedrivas för att sporra effektiviseringar, utveckling och krav på flexibilitet och valfrihet.

Det är en lång väg att gå. När Socialdemokraterna presenterade välfärdsrådslaget i fjol sade ordföranden Ylva Johansson att hon inte kunde tillåta att äldre får köpa sig en extra dusch i veckan, lika lite som elever ska få köpa sig en extra mattelektion. Med sådana ideologiska reflexer händer inte mycket.

Folkpartiets förslag att kommuner ska tvingas erbjuda äldre makar att bo tillsammans även om den ene inte är vårdbehövande är ett annat exempel på ett tänk som leder fel.

Visst är det bra om möjligheten finns. Men hellre än skattefinansierad garanti när befolkningen åldras bör det vara en möjlighet som man i viss utsträckning får betala själv för, helt enkelt eftersom reformen annars kan ta resurser från andra som har vårdbehov.

Låter det som svåra prioriteringar? Det är det. Men politiker har till uppgift att göra just sådana val.

Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons