Moderater utan kompass

Vattenfall. Svenska Spel. SBAB. Finansmarknadsminister Peter Norman och en moderat arbetsgrupp kallar dem i en ny rapport ”gemensamt ägda bolag”. En vacker omskrivning för statliga företag. I den kommunala sektorn är de ännu fler – det är prestige att ha en koncern fylld med energi, fastigheter och allehanda nöjesföretag. Det ger politiker mer makt och fler styrelseplatser att besätta och besitta.

Gemensamt har bolagen att de är politiskt kontrollerade. Ingen enskild medborgare kan ta sin del av kapitalet och investera det i ett eget företag. Människors tillgångar binds i företag oavsett om de gillar dem eller inte. Den som vill driva verksamheter på ett smartare, roligare eller knasigare sätt får inte sälja sin andel i det ”gemensamma” och satsa på det egna.

Marknadsekonomin har flera fördelar framför socialismen och korporativismen som inte nog ofta kan framhållas:

Den är överlägset bäst på att skapa välstånd. Alla har tillgång till marknaden för sina produkter och tjänster, innovationer skapas, tillgång möter efterfrågan. Det privat ägda vårdas för att ge återkommande skördar. Investeringar görs för framtida produktion.

Marknadsekonomins främsta tillgång är att den ger människor frihet. Monopol och oligopol skyddas inte från konkurrens. Det finns inga regler som ger vissa människor rätt att driva vissa typer av företag skyddade från konkurrens, inga skråväsenden.

Ingen kan hävda att marknaden är min, kom inte hit med din hammare, tandläkarborr eller apotekarexamen och tro att du ska få driva företag.

När Moderaterna i sin rapport markerar avstånd från partiets tidigare inställning till offentligt ägda företag – numer gemensamt ägda – blir budskapet mer än lovligt luddigt. Det är rena socialdemokratin när marknaden på en gång både omfamnas och ifrågasätts som välståndsskapare.

Moderaterna skriver om ”den balanserade ägarpolitiken”, hur staten ska vara ett föredöme som ägare. Det ska vara långsiktigt, ekonomiskt ansvarsfullt, hållbart, jämställt och fritt från korruption. Som sådant föredöme har staten fungerat illa.

Ta bara Vattenfall, känt både för oförsvarliga fallskärmar till sina chefer och det extremt riskfyllda köpet av det fossileldande nederländska Nuon för 90 miljarder kronor.

Det kan finnas anledning för det offentliga att bedriva bolagsverksamhet inom ett litet antal områden. Men om Moderaterna börja sväva på målet när det gäller marknadsekonomins betydelse för frihet och ekonomisk utveckling – då är det dags att höja ett varningens finger. Ett maktparti utan ideologisk övertygelse är ett för mycket.