Moderater krossar individen

En gång fanns ett parti, Moderaterna, som trodde på människors förmåga att ta ansvar för sina liv. När det kom till den privata ekonomin var det självklart för detta partis företrädare att staten skulle dra sig tillbaka. Människor skulle få spara hur de ville, slösa om det var så. Den som riskerade sina pengar genom att investera dem i eget företag, börsbolag eller aktiefonder skulle också få njuta av eventuell avkastning utan att staten lade sig.

Det var förmodligen den bästa ingrediensen i den moderata politiken. Det sämsta var att partiet uppfattades sätta likhetstecken mellan frihet att få sköta sina egna pengar och att strunta i de delar av samhällsbygget som var en förutsättning för individualismen.

Nya Moderaterna gjorde sitt inträde och förändrade positionen. Individen var inte längre central. Samhällsbygget var utgångspunkten för politiken, och om lite individuell frihet rymdes i det så var det bra. Men samhällsbygget kommer numera alltid först. Nya Moderaterna utvecklades mot Socialdemokratins sämsta gren: tron på att politiker ska ordna allt till det bästa.

När socialförsäkringsminister Ulf Kristersson tar sig an pensionsfrågan blir det tydligt. Vi känner alla till budskapet som statsminister Fredrik Reinfeldt lyft fram; att svenskarna måste jobba längre upp i ålder för att få ihop pension, eftersom vi i genomsnitt lever längre och arbetsåren blir färre. Budskapet i sig är korrekt. Som helhet betraktat är det självklart. I ett allmänt pensionssystem, där individer inte står för sina egna pensioner utan litar på kommande generationer är det nödvändigt.

Men Ulf Kristersson lyfter över det budskapet i en annan sfär: I det sparande som avtalats mellan arbetsmarknadens parter, där de anställda avstår en stor del av sin lön till tjänstepensioner. Avtal som i dag låser pengarna till 55 års ålder. Det tycker Ulf Kristersson är för tidigt. Han menar att reglerna i dem måste anpassas efter det allmänna pensionssystemet. Och i en intervju med DN säger han ”Vi kan säga att ni har era avtal och det har vi respekt för, men vi har skattelagstiftningen och den ska ni ha respekt för.”

Genom skattelagstiftningen ska det bakvägen göras så att individer inte kommer åt sina sparade pengar förrän samhällsbyggare Kristersson och han Nya Moderater menar att det är okej.

Det är en omsvängning av moderat politik som sträcker sig så långt från individuell frihet, respekt för ingångna avtal och möjligheter att planera för sitt eget liv, att det borde få alla frihetsälskare att fråga sig vad Nya Moderaterna egentligen är.

I intervjun yttrar sig inte Kristersson om de rena privat sparade pensionspengarna, men man kan anta att hans skattehot gäller även dem. Det blir ännu svårare för människor att planera sin ekonomi och förutsättningarna för den.

Den som jobbar 16 timmar om dygnet i 30 år och vill segla jorden runt med sina privata och tjänstepensionspengar vid 55 ska få göra det. Utan att Kristersson eller någon annan nymoderat lägger sig i och kräver straffskatt för friseglaren.

Samhällsbyggen ska hjälpa individerna att leva och planera sitt eget liv. När individerna blir underordnade samhällsbygget har politikerna missuppfattat sitt uppdrag. I synnerhet de i det parti som en gång sade sig stå för individens frihet.