GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mitt i kaoset skymtar ny ordning

Oppositionen förlorade. Ingen vann. Snart avgör vilden hur det går. Mandatperioden fortsätter som den började. Men på en avgörande punkt är allt snarare tydligare än på länge.
Ledare • Publicerad 15 juni 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Icke-förslaget vann.
Icke-förslaget vann.Foto: Pontus Lundahl/TT

Ingen yrkade på något motförslag i onsdagens budgetomröstning. Men däremot röstade riksdagen med minsta möjliga marginal ner det förslag som fanns: oppositionens vårbudget.

Istället blir det en ny omröstning där den socialdemokratiska regeringen hinner få en extra vårändringsbudget genom finansutskottet, färdigförhandlad med regeringsunderlaget bestående av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. På det viset har faktiskt de senaste dagarna bringat ordning i riksdagskaoset.

Ordning på vilket vis, allt verkar ju superduperrörigt? Jo, oavsett vem som vinner kommande budgetomröstning finns det nu två klara regeringsalternativ. I det ena förhandlar alla öppet med varandra, Sverigedemokraterna är inte längre peststämplade av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. I det andra fortsätter förvisso Centerpartiet låtsas att man inte förhandlar med Vänsterpartiet, men låter Socialdemokraterna göra det så att alla fyra på den sidan kan enas kring ett förslag. Två regeringsalternativ, således. Precis det som har saknats i ett par mandatperioder.

Bråket om pensionerna då? Skillnaden i de förslag som nu ligger är marginell, åtminstone på kort sikt. Inget av dem är speciellt bra även om Moderaternas, Sverigedemokraternas, Kristdemokraternas och Liberalernas ser ut att vara en smula mindre dåligt på den punkten.

Långsiktigt måste pensioner bygga på det som arbetas in, investeras och ger avkastning. Det kan inte bygga på en garanterad skattefinansierad inkomst från en viss ålder. Det är dels ekonomiskt farligt, dels moraliskt tveksamt. Att arbete leder till lika dålig – eller till och med sämre pension – är fullständigt förkastligt. Ska man ha ett grundbidrag från en viss ålder bör all inarbetad pension läggas ovanpå det. Allt som skapar marginaleffekter som missgynnar arbete och sparande bör fasas ut. Det är fullständigt åt pipsvängen att den som sparat inte ska få bostadstillägg och sedan betala mer på äldreboendet medan den med samma livsinkomst som inte har sparat en krona får bostadstillägg och lägre kostnad på äldreboendet.

För dagens och kommande generationer måste det stå helt klart att den som är frisk men inte jobbar inte heller kommer att tjäna in till pension. Ett generationsstöd till de kvinnor som förr jobbade i låglöneyrken, ofta deltid och enligt tidens norm hade huvudansvaret för hem och barn, kan vara en rimlig lösning att införa, men då med tydlig utfasning för dem i yngre åldrar. Att ge människor bra pension ska handla om att skapa förutsättningar för god ekonomisk tillväxt i Sverige, erbjuda adekvat utbildning i produktiva yrken, betala rätt lön i vård- och omsorgsyrken samt att gynna investeringar. Det är i de politiska besluten som framtida pensioner avgörs, inte i dagens garantipensionsdebatter.

I vilken grad politikerna, staten, ska ha ansvar för pensionerna kan diskuteras. Det är ett stort åtagande som gärna skapar kortsiktiga löften när det brinner till. Men med höga skatter och arbetsgivaravgifter fråntas människor möjligheten att själva planera för sin framtid med de pengarna.

Många leds också in i en tro att månadsinkomst är något som ska konsumeras här och nu eftersom det är de jämförelserna som hela tiden görs i medier och av politiker. Det är ett märkligt kortsiktigt tänkande, vilket också vänsterpolitiker som säger sig vilja gynna hållbarhet bör reflektera över.

Petter BirgerssonSkicka e-post