Petter Birgersson: Misshandel och hot skadar den ideella idrotten
Mycket av Sverige är byggt kring ideell verksamhet. Byalag som bjuder till festligheter, vägföreningar som sköter det som namnet antyder, seniorföreningar som samlar äldre till aktiviteter, scoutföreningar som lär barn knopar och hyfs – och massor, massor mer. Det ideella föreningslivet är något av det absolut bästa med Sverige och överbrygger sociala och politiska gränser.
Till det ideella underverket hör idrottsrörelsen. Svensk idrott bygger på föreningsverksamhet som gör det möjligt för många att delta. Den typiska bilden är knattarna och kickorna på fotbollsplanen som leds av en eller ett par föräldrar med mer eller mindre talang för att lära ut hur man hanterar en boll. Det är vad som har präglat breddidrotten över lag, även inom individuella idrotter som tennis. I många länder är den typen av idrotter förknippade med privata klubbar, professionella tränare och höga avgifter.
Tyvärr hör man alltför sällan – undantag finns! – framgångsrika svenska proffs tacka dem som ställde upp med träning, bokföring, kaffeservering och allt annat som behövs för att hålla denna ideella tradition levande.
Det finns dock ett antal hot mot den här goda traditionen. Ett är att intresset för deltagande i ideella föreningar måste upprätthållas över generationerna, det är inte alltid lätt att rekrytera nya krafter när de gamla lämnar. Ett annan är att det ibland är svårt att dra gränsen mellan det ideella och det professionella; för mycket elitsatsning och breddperspektivet glöms bort, ungdomar som inte satsar allt på en idrottskarriär lägger av helt. Ett tredje är att sporten kommer att bli så oerhört allvarlig för alla inblandade, ofta med föräldrarna som centralfigurer, där hoppet om egna (barns) framgångar tar överhanden från glädjen.
Och så finns ett hot som tas upp allt oftare: våld eller hot därom.
En sådan händelse inträffade nyligen i samband med en hockeymatch för pojkar 18 mellan Trelleborg och Limhamn. Efter matchen utbröt tumult som slutade i slagsmål där en spelare slogs medvetslös. Uppgifter finns också om att en domare hotades i samband med matchen. Den enskilda händelsen får polis, förbund och de inblandade klubbarna reda ut. Men den kan tyvärr tolkas som ett tecken i tiden.
De senaste åren har bland annat Skånes fotbollförbund varnat för domarbrist där hot mot domare anses vara en bidragande orsak. I samband med rapportering 2022 förklarade en representant för förbundet att föreningar struntar i att anmäla, för att ”reda ut det själva”. Det bland annat för att slippa eventuella konsekvenser. Det är självfallet en dålig strategi om man vill lösa problemen på djupet. Likadant gäller det vid våld mellan spelare, under eller efter match, det ska inte vara upp till individerna att anmäla utan det måste vara obligatoriskt. Annars kan följden bli att anmälningar inte görs av rädsla för hämnd och dylikt.
Fotbollen, ishockeyn, handbollen och alla andra sporter har en mycket viktig plats i Sverige. Dess ideella verksamhet är en del av samhällsbygget. Inte minst är bredden viktig, att det är många som kan och får delta. Det gör att det är viktigt att även lägre divisioner och lägre åldersgrupper har strikta rutiner för hur våld och hot runt matcherna ska hanteras. Samt, tyvärr, att föreningar och förbund har koll på medlemmar och aktiva med eventuellt våldskapital kopplat till sig.
För föräldrar gäller det att tänka på att man i första hand är en förebild för de yngre, och i det ingår agerandet på läktaren. Även om våld, hot och aggressiv stämning tillhör undantagen bidrar de tillfällen när det sker till att någon eller några mår dåligt och slutar. I förlängningen skadar det hela den ideella idrottsrörelsen.
