Minimera dödsskjutningarna

Även om alla omständigheter inte är kända, bekräftar polisen att den knivbeväpnade mannen hotade anhöriga och anländande patrull. 

Dödsskjutningen i Uppsala är ett av flera polisingripanden i vilka ensamma, knivbeväpnade gärningsmän har mist livet. Sedan januari 2013 har sex personer i åldrarna 24 till 69 år blivit ihjälskjutna av svensk polis. Det är en anmärkningsvärt hög siffra. Tidigare har snittet varit ett dödsfall per år.

Den markanta ökningen har redan lett till en debatt om polisens beväpning. Polisförbundets ordförande Lena Nitz kräver att polisen utrustas med kompletterande vapen i form av elpistoler, medan Rikspolisstyrelsen säger nej och hänvisar till att elpistolerna inte är pålitliga i skarpt läge. 

Majoriteten av polisskjutningarna inträffar inom tre meters avstånd. Samtidigt är svenska poliser sedan 2003 utrustade med hålspetsammunition, kulor som expanderar vid träff och är förbjudna i krig enligt Haagkonventionen. Hålspetsammunitionen är gjord för att stanna i den skjutnes kropp, men att ett skott i benet räcker för att oskadliggöra en angripare motbevisas av de frekventa dödsskjutningarna. 

”I polisens nuvarande utrustning finns det inget mellanting mellan batong, pepparsprej och skjutvapen. Det gör att när metoderna för att använda batong och spray är uttömda återstår bara att använda vapen som riskerar att döda”, konstaterade Lena Nitz i en debattartikel på SVT Debatt i februari. 

Justitieminister Beatrice Ask (M), som valt att stå bakom Rikspolisstyrelsens bedömning, bör hörsamma Polisförbundets vädjan och tillsätta en förutsättningslös utredning om hur antalet dödsoffer i samband med polisingripanden ska kunna minska. Ju fler liv som sparas, desto bättre.