Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Mimmie Grönkvist: Det är dags att överge den tysta diplomatin
I 20 år har journalisten och den svenske medborgaren Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång i Eritrea. När han fängslades den 23 september 2001 var George W. Bush president i USA. Här hemma i Sverige var Göran Persson statsminister. Samma år släppte Microsoft operativsystemet Windows XP och Apple lanserade iPoden.
Tiden har gått. Men försöken att få Isaak frigiven har varit utan resultat. Svaret på den "tysta diplomatin" har varit mer tystnad. Var Isaak befinner sig och hur hans hälsotillstånd ser ut vet vi inte. Senast 2020 fick Sverige uppgifter om att han lever.
När Washington Post skrev om fallet under sommaren (12/7), uppmärksammades att han är den journalist i världen som suttit fängslad längst. För regimkritik publicerad i tidningen Setit, Eritreas första oberoende tidning. En attack på det fria ordet, som lönade sig för regimen – idag finns inga oberoende medier kvar i landet.
Redan det bör få demokratiska länder att öka trycket. Än mer så om det är en av de egna medborgarna som fängslats. Så hur har Sverige valt att agera gentemot Eritrea?
FN:s sanktioner mot landet hävdes år 2018, efter ett enhälligt beslut från Säkerhetsrådet – som Sverige då satt med i. Till EU:s bistånd till Eritrea har Sverige gett tumme upp, utan att driva på för att ställa motkrav på regimen. Överlag har Sverige velat behålla goda relationer till Eritrea, av oro för att förhandlingar annars skulle helt omöjliggöras.
Att helt krascha relationen till Eritrea vore knappast klokt, men samtidigt behöver vi inse att enbart sämja och kamratskap inte lär få Eritrea att släppa Isaak. I ett upprop publicerat i Dagens Nyheter (22/9) kräver 15 publicister att politiken för att få Dawit Isaak frigiven bör omprövas. De påpekar särskilt att auktoritära regimer sällan släpper fångar på grund av välvilja, utan snarare på grund av politisk press eller som en del i en förhandling.
En kommission är redan tillsatt för att se över myndigheternas arbete med fallet, såväl som fallet med den svensk-kinesiska förläggaren Gui Minhai, som suttit fängslad i Kina i hittills sex år. Dagarna fortsätter att gå, Minhai har suttit fängslad i över 2 000 dagar och Isaak över 7 000. Som publicisterna skriver måste vi lära av internationella människorättsorganisationer och deras arbete med samvetsfångar – och vad som fungerat – för att dagarna inte ska bli ännu fler.
Samtidigt måste det vara ett delmål att befria våra medborgare. Det riktiga målet är att uppnå en demokratisk utveckling. I Eritrea såväl som i Kina.
