Annons
Ledare

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Mimmie Björnsdotter Grönkvist: På jakt efter den svenska gig-modellen

Den gamla arbetsmarknadsmodellen med ett fack och en arbetsgivare fungerar inte självklart med de nya jobben.
Mimmie Björnsdotter GrönkvistSkicka e-post
Krönika • Publicerad 12 juli 2021
Mimmie Björnsdotter Grönkvist
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Kedjetransport.
Kedjetransport.Foto: Magnus Andersson/TT

Oavsett om det är du, din hämtmat, en nyinköpt möbel eller grovsopor som ska transporteras, finns möjlighet att beställa tjänsten enkelt i en app. Att matchas till en tillgänglig gigarbetare är smidigt, och har blivit tillgängligt för allt fler tjänster. Barnvaktning, städning, gräsklippning – det finns appar som erbjuder det mesta.

Det sägs ofta att teknik slår politik. Gigekonomin har till största del vuxit fram utanför den partsmodell som vanligtvis råder på den svenska arbetsmarknaden, med fack och arbetsgivare som förhandlar fram kollektivavtal.

Annons

Den svenska partsmodellen är förhållandevis unik, men frågorna som diskuteras på den nya gig-marknaden är i många fall desamma som väckts i många andra länder. En av de viktigare handlar om huruvida gigplattformarna ska vara att betrakta som arbetsgivare, med allt ansvar det innebär, eller ej.

För många av de som utför tjänsterna är det inte, som ibland anförs, ett smidigt sätt att tjäna pengar på sidan av utan deras huvudsakliga inkomst. Det är dock en inkomst som är väldigt oförutsägbar och kraftigt varierande, beroende på antalet utförda uppdrag och på hur priserna sätts för stunden. I vissa appar är insynen i prissättningen i princip obefintlig. Tillsammans med en rätt utsatt arbetssituation – långa timmar, hög skaderisk – har kritiken växt, och med rätta.

Hur sektorn kan bli mer hållbar var ämnet för ett seminarium under årets Almedalsvecka, anordnad av Giglab, ett initiativ som samlar olika aktörer kring just de här frågorna. I paneldiskussionen menade Alok Alström, vd på AppJobs, att bilden i Sverige av att gig erbjuder flexibilitet i utbyte mot trygghet är motsatt för hur många gigare upplever det i USA. Istället för oro över att bli av med sin anställning, har de på gigmarknaden flera plattformar att falla tillbaka på – så länge det finns en efterfrågan på uppdraget de utför, kan det alltså till och med finnas en ökad trygghet. Sverige är inte USA, maktbalansen på arbetsmarknaden är annorlunda. Men perspektivet är intressant, och pekar på att det finns mer än en väg till trygghet.

Det bygger dock på att det finns konkurrerande plattformar att välja mellan, och att trösklarna för att byta plattform inte blir för höga. Redan idag använder många gigare mer än en app, men att ta steget in på en ny innebär att börja om från början med att samla högre betyg. Det innebär inte sällan färre uppdrag, vilket riskerar att skapa inlåsningseffekter. Att säkra gigarnas rätt till sin data, och kräva att plattformarna ska kunna överföra denna mellan sig, skulle stärka arbetarnas egenmakt och trygghet.

Det illustrerar också att många frågor i den framväxande sektorn är helt nya: här är det inte frågor om reglerad arbetstid och lagstadgad semester som spelar roll, utan sådant som rätten att veta hur den dynamiska prissättningsmodellen fungerar. På så sätt är gig-ekonomin en dubbel utmaning för den svenska partsmodellen: gig-jobbarna är inte bara oorganiserade, fackens traditionella lösningar är inte heller alltid hur man bör arbeta med frågorna. Än är det långt kvar innan gig-ekonomin är en del av den svenska modellen.

Annons
Annons
Annons
Annons