Miljöpartiet de harmlösa
När Miljöpartiet ser ett problem ska det lösas. När språkröret Åsa Romson sommartalade i Stockholm i går var det förorterna som var i fokus. Hon hade besökt Husby, platsen som med bilbränder och annan förstörelse var i mediernas centrum tidigare i sommar. Det sågs som ett uttryck för de sociala problemen i områden av det slaget. Det vill Miljöpartiet råda bot på. De gröna tycker inte att barn och ungdomar ska fara illa. Och som partiet påtalar – unga som börjar begå småbrott riskerar i betydligt högre grad än andra att fastna i brottslighet som vuxna. De sociala kostnaderna för en vuxen som inte har jobb och arbetar blir gigantiska.
Så vad göra? Den logiska slutsatsen från MP blir att mer pengar måste läggas på unga i utanförskapsområden – nu. Miljöpartiet ser en möjlighet i att använda statskassan. Från den kan under en fyraårsperiod 1,1 miljarder kronor tas till det som kallas sociala investeringsfonder. En del kommuner har redan infört den typen av fonder och nu ska medel att söka finnas hos staten. Från investeringsfonderna ska pengar gå till ungdomsgårdar och satsningar för jobb och utbildning riktat ”till personer som riskerar att hamna snett”.
Ytterligare 12 miljarder kronor över fyra år ska användas till samarbeten mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen, genom något som kallas Startcentraler. Startcentralerna ska placeras i områden med hög arbetslöshet. Hälften av pengarna beräknas gå till typiska miljonprogramsområden. Här ska socionomer och arbetsförmedlare arbeta tillsammans med ”företagslotsar som hjälper företag att hitta rätt i byråkratiska djungler”.
Som krydda på anrättningen vill MP att 100 miljoner kronor om året gå till idrottsanläggningar och träningsmiljöer i miljonprogrammen.
Miljöpartiet vill som vanligt väl. Det är ju inte bara klimatet som går åt pipsvängen, landsbygden utarmas, Vittsjöungdomarna lider, förortens barn kastar sten i frustration och kläderna på Södermalm är fulla med gift. Någon måste göra något och då är alltid Miljöpartiet berett att ställa upp. För miljön och för barnen!
Det är sympatiskt. Och vem kan bli arg på en miljöpartist? Ingen har väl någonsin varit på släktkalas och tagit moster Inga diskret åt sidan för att fråga: ”Är det sant att kusin Elsa är miljöpartist?” och sedan andats ut när Inga förklarat att ”Nej, det råkar bara vara så att hon köpte en låda ekologiskt vin till festen, hon såg inte etiketten.”
Då återstår bara den blygsamma frågan vad Miljöpartiets politik leder till. Hur snabbt kommer miljonprogrammen att lyftas ur sin mörka sociala dal med investeringsfonder och nya samarbeten mellan socionomer och arbetsförmedlare? Hur många ungdomar kommer att räddas undan en kriminell karriär? På vilket sätt skiljer sig detta från andra satsade miljoner och miljarder?
Miljöpartiet behöver inte ge några svar. Precis som så ofta när Miljöpartiet lägger förslag, räcker det med att visa att man vill väl. Att man är grön. Och att alla vill hålla ens hand.
