Miljöbalken, ett hot mot rikets säkerhet
Under sommaren har Försvarsmakten begärt att regeringen inför lättnader i regelverket som reglerar när, var och hur Försvarsmakten kan öva. I skrivelsen – eller hemställan som det formellt heter – är frustrationen påtaglig.
Det räcker inte att försvaret växer med manskap och vapen – våra soldater, sjömän och flygare måste också kunna öva för att försvarsförmågan i realiteten ska stärkas.
Och det kan man inte i dag. Av hemställan framgår att otillräckliga miljötillstånd innebär svårigheter för samtliga försvarsgrenar. Möjligheten för armén att genomföra avancerade övningar med kombinerade vapenslag är kraftigt begränsade. Möjligheten till grundläggande soldatutbildning begränsas på grund av mängden ammunition som får förbrukas. Flygvapnets nuvarande tillstånd medför påtagliga begränsningar vid större övningar. Vid flertalet marina skjutfält finns begränsningar att genomföra skjutning med robotsystem. Befintliga tillstånd behöver ändras mot bakgrund av samövningar med andra nationer som använder andra vapensystem vars miljökonsekvenser inte kan jämföras med Försvarsmaktens tillståndsgivna vapensystem. Och så vidare och så vidare.
Visst kan Försvarsmakten ansöka om nya tillstånd eller ansöka om att ändra i gamla men att vandra den väg som miljöbalken föreskriver innebär en lång, slingrig och besvärlig vandring. Särskilt så när vårt land är fullt av människor som har noll förståelse till varför Försvarsmakten tvunget måste öva just där hen har sin sommarstuga, sin badvik eller sin bostad.
”Bullret från Jas-plan som stiger mot skyn eller smattret från AK5:or må vara störande men är trots allt ljudet av allas vår frihet.”Anders Gustafsson
Det bildas protestgrupper – som Aktion Rädda Vättern eller Skärgårdsupproret – och det överklagas i all oändlighet för att lägga krokben för dem som ska försvara vårt land. Överallt kryper samma fredsskadade attityd fram till ytan. Det bullrar och smattras för mycket! Fåglar, hästar och andra djur störs! Öva gärna, men inte här!
Inte undra på att en ansökan om miljötillstånd, eller ansökan om ändring av befintligt tillstånd, är en omfattande och mycket tidskrävande process. En rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut konstaterade förra året att ett tillstånd tar cirka 4-10 år från initiering till lagakraftvunnet beslut. Den tiden finns inte när Europa upplever det mest storskaliga kriget sedan andra världskriget.
Tragiskt nog är problematiken inte okänd för våra makthavare. Nej, sanningen är att den hemställan som Försvarsmakten nu under sommaren har skickat bara en av många propåer till regeringen om att en förändring måste komma till stånd. Trots det har ingenting hänt.
Försvarsmakten lämnade i det kompletterande budgetunderlaget för 2021 förslag på rättsliga förändringar gällande handläggningen av myndighetens tillståndsansökningar enligt miljöbalken. Försvarsmakten hemställde på nytt om dessa ändringar i budgetunderlaget för 2022. Hemställan avskrevs dock av regeringen varför Försvarsmakten på nytt hemställde om dessa författningsförändringar i budgetunderlaget för 2023. Och nu denna sommar har alltså Försvarsmakten – en fjärde gång – uppmärksammat regeringen på problematiken och kommit med förslag på nödvändiga förändringar.
Nu kan inte frågan än en gång gömmas undan i någon byrålåda på regeringskansliet. Var dag bär vittnesmål om att den ryska krigsmakten inte skyr några som helst medel i sin krigföring. Med den fullskaliga invasionen av Ukraina har makthavarna – eller snarare banditerna – i Moskva visat att de fullkomligt struntar i allt vad internationell lag och rätt heter. Den europeiska säkerhetsordningen har slagits i spillror och ingen kan i dag säga var detta kommer att sluta med.
Ska Sverige vara förberett på det värsta måste armén, flygvapnet och marinen kunna öva. Bullret från Jas-plan som stiger mot skyn eller smattret från AK5:or må vara störande men är trots allt ljudet av allas vår frihet.
