Miljarder till lösa skott
Fredrik Reinfeldt genomgick som ung en av de tuffaste värnpliktsutbildningarna, jägarsoldat vid Lapplands jägarregemente I22. Redan då verkade hans väg utstakad, Fredrik ”Raffe” Reinfeldt blev vice ordförande i Sveriges centrala värnpliktsråd. Viktigaste frågan var kravet på 3 000 kronor i bidrag vid muck. (Utdrag ur Lapplands jägare 84/85, återpublicerat i Vargtjutet maj 2004.)
Vid mitten av 1980-talet var det kalla kriget fortfarande verklighet. När ”Raffe” 20 år senare blev statsminister Reinfeldt var rädslan för ryssen nästan utplånad. Vladimir Putin hade påbörjat den ryska militära återuppbyggnaden, men från en låg nivå. Sedan ett decennium samarbetade Nato och Ryssland genom Partnerskap för fred. Den moderatledda regeringen fortsatte förvandlingen av det svenska försvaret från invasionsförsvar till insatsförsvar.
En försvarsminister, Mikael Odenberg, avgick efter aviserade nedskärningar på fem miljarder kronor. Finansministern Anders Borg hade viktiga reformer att finansiera – jobbskatteavdraget var en succé och valvinnare. Värnplikten avskaffades, det breda folkförsvaret var definitivt dött. Internationella insatser skulle vara Sveriges bidrag till internationell säkerhet.
Vladimir Putin visade sig vara allt annat än en fredsängel. Annekteringen av Krim, följt av de ryssunderstödda oroligheterna i östra Ukraina sker med en stark militärmakt i ryggen. Enligt fredsforskningsinstitutet Sipri har Ryssland mer än fördubblat sina militärutgifter sedan 2004, notan stannade förra året på 88 miljarder dollar – omkring 580 miljarder kronor, eller 4,1 procent av BNP. Sveriges försvar kostar 1,2 procent av BNP.
Ryssland har långt kvar till USA:s nivå och är även kraftigt distanserat av Kina. Men det gör inte kärnvapenmakten Ryssland mindre farlig för närområdet. Vladimir Putins logik om att skydda rysk befolkning kan flyttas även till andra länder. Närmast till hands ligger Transnistrien i Moldavien, där det ryska inflytandet är stort. Att Putin skulle våga ge sig på Estland och Lettland, Natoländer, håller de flesta fortfarande för osannolikt. Men agerandet i Ukraina visar att Putin är helt oförutsägbar. Han har alltid förmågan att med trupper och övningar skapa oro kring Östersjön.
Alliansregeringens lanserar nu ökade militärutgifter på hemmaplan, med större militär närvaro på Gotland, fler Jas Gripen, nytt luftvärn och ökat antal ubåtar. (DN Debatt 22/4) Allt ska finansieras enligt devisen ”krona för krona” vilket innebär att de internationella insatserna får stå tillbaka plus att blanda annat nivåerna på ordningsböter och skatteförseningsavgifter ska höjas.
Det är lätt att tolka Alliansledarnas tioårsplan – 2024 ska försvarsutgifterna ha ökat med fem miljarder kronor – som mer av ett valutspel än ett långsiktigt ansvarstagande för försvaret; en markering mot Socialdemokraternas eventuella partnerskap med försvarsnedskärarna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Ändå är agerandet märkligt med tanke på att försvarsberedningen inom några veckor ska presentera det som ska ligga till grund för en med Socialdemokraterna gemensam långsiktig försvarspolitik.
En sådan bör för övrigt innebära medlemskap i den demokratiska världens försvarsallians, Nato. Sverige hör hemma där. Men för att genomföra det räcker det inte ens med en jägarsoldat till statsminister.
