Mer makt åt skåningarna
Säg ordet ”landsting” till regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) och hon kommer att spänna ögonen i dig. Region Skåne ska det vara. Att det formellt är val till landstingsfullmäktige är inget hon vill kännas vid. Kinhult leder en region, punkt.
Kinhult, eller hennes efterträdare, borde få göra det i ännu högre utsträckning. Att Skåne har en stor outnyttjad potential är de flesta som bor och verkar här överens om. Regionbildandet för 15 år sedan innebar inte enbart att två landsting och Malmös sjukvård slogs ihop. Regionen fick också ansvar för kultur, kollektivtrafik och tillväxtfrågor.
Politiker och tjänstemän har genom åren som gått sedan dess tagit fram en mängd dokument om hur tillväxt ska skapas, forskning blomstra och levnadsvillkor i världsklass uppnås.
Och visst har saker hänt. Den fasta förbindelsen med Köpenhamn har förändrat arbetsmarknaden för stora delar av Skåne. Med fortsatt utbyggd kollektivtrafik, inte minst järnväg, kommer det att bli ännu bättre.
Men förälskefasen är sedan länge över. I dag är tågen så självklara att det är överbelastade, försenade och inställda tåg som är utgångspunkten för diskussionen. Om människor säger nej till jobb i Köpenhamn för att förbindelserna inte går att lita på är det ett allvarligt hinder för integration och tillväxt.
Det finns ingen anledning att ställa regioner emot varandra. Det är inte så att Stockholm är en fiende till Skåne. Däremot är det olyckligt att diskussionen förefaller handla om Stockholm mot landsort och landsbygd. Den som lyfter blicken och tänker i storregioner ser att att Skåne är en del av en tillväxtzon. Med internationell storflygplats, världsledande företag inom läkemedel, livsmedel och teknik, stor finanssektor och internationellt gångbara universitet är förutsättningarna för att klara den globala konkurrensen goda i söder. Tyvärr hålls utvecklingsförmågan tillbaka av nationsgränser och uppdelning i små kommunala enheter. I Skåne är kommunerna 33 till antalet. Det är stora skillnader dem emellan. Inom ansvarsområden som omsorg, infrastruktur, idrottsanläggningar och arbetsmarknad vore det bra om mer samordnades eller fördes över till ett starkare Region Skåne.
Ekonomiskt har Skåne inte lyckats så väl som borde vara möjligt. Flera kommuner, inte minst Malmö, brottas med att skatteunderlaget är för svagt och att stora grupper står utan arbete. Den rödgröna ledningen i Malmö har inte klarat av välfärdsuppdraget och integrationen. Rasistiskt motiverat våld och antisemitism är tyvärr också något som präglar bilden av Skånes största stad.
Politiskt växer ett starkt missnöje fram manifesterat i Sverigedemokraternas fortsatta framgångar. I Europaparlamentsvalet blev partiet störst eller näst störst i flera kommuner. Liknande framgångar i stundande kommun- och regionval kan skaka om förutsättningarna för politiskt ledarskap väsentligt. Övriga partier kan tvingas gå i storkoalition för att möta SD. För en region som ska präglas av öppenhet är det illa att i så hög grad förknippas med ett xenofobiskt parti.
Det är inga allmosor som krävs för att Skåne ska få ny fart. När Stockholm lider av en överhettad och potentiellt farlig bostadsmarknad är det dumt att samtidigt hålla tillbaka tillväxten i resten av landet. Flera statliga myndigheter skulle med fördel kunna flyttas till en region med centralt läge i norra Europa.
Nya förbindelser över sundet och mellan skånska städer kan betalas av brukaravgifter, precis som Öresundsbron. Större befogenhet för regionala företrädare att förhandla och finna lösningar direkt med danska företrädare kan väsentligt underlätta och påskynda framsteg. Mer regionalt självstyre skulle stärka Skåne väsentligt. Det mår hela Sverige bra av.
