Mer kreativitet mot kriminalitet

Riktigt allvarliga brott, som mord eller mordbrand, tas på allvar av polisen. I andra fall används anmälningarna bara av försäkringsbolagen. Bilstölder, butiksstölder och väskryckningar hör till brotten som ligger långt ned på polisens prioriteringslista. Exempelvis var det bara en procent av cykelstölderna förra året som ledde till en fällande dom. Endast fyra procent av bostadsinbrotten klarades upp.

Det är problematiskt, av flera skäl. Dels leder stölder, personrån, skadegörelse och liknande så kallade mängdbrott ofta in på tyngre brottslighet. Dels utgör de tillsammans majoriteten av brottsligheten i Sverige. När brottsoffren inte upplever att de tas på allvar minskar förtroendet för polisen – det visar sig bland annat i svenskt Kvalitetsindex årliga mätningar, där polisen år efter år får lågt betyg.

Nu är möjligen en förbättring på väg. I maj gav justitieminister Beatrice Ask i uppdrag till Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten att se över hur man kan skärpa kampen mot mängdbrott.

I torsdags hade uppdraget nått halvtid och en delrapport presenterades för justitieministern. Den visar på en rad problem – inte minst när det gäller polisernas attityder.

Mängdbrott har låg status, vilket gör att poliserna som tar hand om dem ofta är unga och oerfarna. Det är svårt att rekrytera och hålla kvar kompetent utredningspersonal. Det är för få förundersökningsledare i tjänst under tider då det begås många brott.

Dessutom finns det brister i övriga delar av rättskedjan – som ineffektiva åklagarkamrar och söliga tingsrätter.

Att problemen nu uppmärksammas kan förhoppningsvis bli första steget mot en mer effektiv brottbekämpning. Kruxet är att det kan bli dyrt. Om polisen utreder fler brott kommer även åklagare och domstolar att få mer att göra. Och det kan sätta hård press på rättsväsendet.

Nyligen skrev Norrtelje Tidning om ett fall där tre män greps på bar gärning med stöldgods för 3 000 kronor. När fallet hade gått genom hela rättsprocessen och lett till en fällande dom var prislappen för polisen, kriminalvården och domstolen omkring 200 000 kronor. Det är en hög kostnad för skattebetalarna om det jämförs med skadan som männen orsakat.

Därför behövs det också nya metoder för att snabba upp rättsprocessen och minska kostnaderna. Ett par idéer som ibland syns i debatten är strafföreläggande och jourdomstolar. Strafföreläggande innebär att en blankett skickas till den misstänkte, där han eller hon kan erkänna brottet och acceptera straffet som exempelvis kan bli böter eller villkorlig dom. Jourdomstolar kan döma i enkla fall med kort varsel, så att man slipper långa häktningstider.

Båda varianterna kan vara värda att pröva. Helt uppenbart måste polisen hitta nya, kreativa vägar för att hejda vardagsbrotten – utan att tulla på rättssäkerheten.