Medier och politiker måste klara kriget bättre
I en debatt i SVT Aktuellt i torsdags kväll stod den erfarne ministern Anders Ygeman på ena sidan studiobordet. På andra sidan stod Sverigedemokraternas långvariga partiledare och riksdagsledamot Jimmie Åkesson. Debatten landade i en övning om avståndet till Balkan och Ukraina.
Det var märkligt att beskåda. Som tv-tittare blev man förundrad, kände sig rentav dumförklarad, utsatt för retoriska knep som handlade om något helt annat än vad som måste ske här och nu för att försvara den frihet som är existentiellt hotad av Putinregimen. Åtminstone borde vi ha fått en politisk debatt kring hur Sverige på bästa sätt ska ta tillvara det starka civilsamhälle som anstränger sig för att hjälpa de barn, mammor och äldre som flytt kriget.
Tyvärr speglar debatten i Aktuellt en del av den svenska kulturen i politik och i medier. De senaste veckorna har vi sett flera exempel på alltför okritisk och naiv journalistik, med det famösa exemplet i P4 Sjuhärad ”Nu är inte Putin här och kan försvara sig” som ett slags bottenmärke. Kriget är en skola för alla. Många journalister och politiker är inte rustade för att hantera ett krig som Sverige är direkt involverat i. För det är just den insikten som måste sjunka in.
I Sveriges Radios viktigaste nyhetssändningar – Ekot – förmedlas förhoppningar om eld-upphör och fredsavtal med frågor från programledare som ”Är det färdigkrigat nu?”
TV4 gick i veckan ut med nyheten att de ryska plan som kränkte svenskt territorium var kärnvapenbestyckade, något som SVT återgav utan att gräva djupare i uppgifterna. Ett par frågor hade räckt för att lyfta osäkerheten i uppgifterna. I detta fall gjorde nyhetsbyrån TT dock jobbet. Försvarets flygvapenchef Carl-Johan Edström förklarade: ”Hade vi sett ett förhöjt hot mot Sverige kopplat till den här händelsen eller andra händelser hade vi informerat om det.” Andreas Hörnedal forskningsledare och expert på flygburna vapen vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) konstaterade: ”Själva nyheten har en väldigt oklar källa. Min bedömning av de bilder som Försvarsmakten lade ut, som i och för sig var ganska lågupplösta, var att planen såg helt obeväpnade ut, och det gäller alla planen.”
Alla krig är lika fruktansvärda för dem som drabbas. Det finns inte någon diskussion om det. Men detta krig har en annan politisk dimension då det är den stora staten på andra sidan Östersjön som anfaller sitt grannland. Ryssland leds av en diktator besatt av att återupprätta en territoriell stormakt. Ett frontkrig mellan demokrati och barbari står i Europa, i Ukraina. Sverige är redan med i kriget, på flera sätt. Människor flyr hit, vi sänder vapen, Kreml hotar oss angående vår säkerhetspolitiska tillhörighet, Säkerhetspolisen konstaterar att ”De angrepp som Sverige utsätts för från främmande makt leder till att våra grundläggande fri-och rättigheter undermineras.”
Vi är många som måste lära oss. Det går att notera att saker händer som går åt rätt håll. Statsminister Magdalena Andersson har förändrat sitt tilltal. Användningen av ordet destabilisering i samband med svensk ansökan om Natomedlemskap, omformulerades i intervjun hos Anders Holmberg SVT 30 minuter. Nu heter det att Ryssland står för destabiliseringen och att det säkerhetspolitiska läget har ändrats i grunden och att Natomedlemskap måste övervägas. Det ligger nära till hands att regeringen svänger helt i Natofrågan. Det är en bra sväng, men orden om destabilisering borde aldrig ha uttalats och definitivt inte efter Rysslands storskaliga invasionskrig mot Ukraina.
Vi står inför ett val i höst. Det kommer att äga rum under mycket speciella omständigheter. Alldeles oavsett krigets status i september kommer Europa och Sverige att befinna sig i ett helt annat läge än för fyra år sedan. Den interna demokratiska kampen överskuggas av den gemensamma kampen för demokratin mot barbariet. Då måste vi alla bli bättre. Inte minst vi i medierna och politikerna.
