Annons
Ledare

Medicin som gör värken värre

Att först tillverka gratis pengar och sedan försöka bota följderna med amorteringskrav och höjda skatter skapar inga värden.
Ledare • Publicerad 26 mars 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Medicin mot medicinen?
Medicin mot medicinen?Foto: Martina Holmberg / TT

Det är sällan den som drabbats av jobbig huvudvärk läser bipacksedeln i asken med smärtstillande tabletter. Att ta till sig det finstilta är inte precis något som är prioriterat när man vill bli av med den akuta smärtan. Långt ner i informationen – efter en mängd varningar om vilka som bör vara försiktiga med att ta denna typ av läkemedel – räknas möjliga biverkningar upp. Överst på listan av följder för den som sväljer det vi till vardags kallar ”huvudvärkstabletter” hamnar ”huvudvärk, yrsel”. Därefter följer magproblem, hudutslag och trötthet. Bland de mindre vanliga biverkningarna finner man hörselförlust, inflammation i levern och till de än mer sällsynta räknas depression, synnedsättning och leverskador.

Det är nu inte så att en enskild huvudvärkstablett i normalfallet utgör något hälsohot. Men om det finns något underliggande problem kommer medicinen inte att lösa det, utan i bästa fall lindra symptomen. I värsta fall leder bruket av värktabletter till än mer värktablettskonsumtion, utan att man kommer till rätta med grundproblemet.

Annons

När samhällsproblem ska lösas kan det finnas anledning att tänka på de där huvudvärkstabletterna. Vilket problem är det vi försöker lösa? Vad har det orsakats av? Är det oönskade resultat av andra åtgärder som vi nu försöker dämpa med ännu en medicin?

Ekonomisk politik är ett sådant exempel. Centralbanker gör det billigare att låna pengar, i praktiken tillverkas nya pengar, för att fler ska våga investera och spendera. I slutänden ska det ge fler jobb, något som ska gynna dem som annars hade blivit arbetslösa. Avsikten är att sprida välfärd till fler. De nya pengarna kommer att ta vägen någonstans, gärna till en plats där de kan förökas. Att köpa tillgångar som företag, fastigheter eller egen bostad blir lättare eftersom pengarna är billigare att låna. Efterfrågan ökar, men färre vill sälja till tidigare pris. Priserna stiger därmed på tillgångarna och till synes värdet av dem. Än fler vill köpa för att inte bli lämnade utan. Att placera pengarna på bankboken eller att betala av på lånet blir en dålig affär.

De billiga pengarna går alltså inte enbart till att investera i nya företag och innovationer som skapar nya jobb, ökad produktivitet och nytt värde. De har däremot ökat priset på varje framtida vinstkrona hos alla företag, ibland på företag som mest bygger på förhoppningar om vinster. De har också ökat priset på bostäder och andra fastigheter som egentligen inte fått något ökat värde i form av att de vuxit till ytan eller fått bättre utsikt.

Jobben blir inte så många fler av att tillgångar får högre pris än tidigare. Men de med tillgångar blir på pappret rikare, andra utan tillgångar blir på pappret fattigare i förhållande till de övriga. De som har litet kapital men vill köpa tillgångar måste låna mer. Vi vet sedan gammalt att det är riskfyllt med lån. Stora skulder kan få förödande konsekvenser om något gör att många människor plötsligt inte har råd att betala räntor och amorteringar. Centralbankerna måste fortsätta att hålla räntorna nere, köpa företagsskulder och tillverka nya pengar. Men myndigheter och politiker ser sig samtidigt tvungna att agera för att människor inte ska låna så mycket. Så införs lånetak och amorteringskrav. Den som inte har eget kapital kan då inte köpa tillgångar, eftersom det inte går att låna – inte ens om man har jobb och lysande framtidsutsikter.

Politiker kommer på att de måste beskatta dem som har tillgångar som på pappret stigit till nya rekordpriser, för att ge till dem som inte har tillgångar. Beskattning skapar inget värde, men omfördelar pengar. Beskattningen sänker däremot investeringsviljan och investeringsförmågan hos dem med kapital. Företagen, jobben och innovationerna blir färre. Plötsligt har alla blivit fattigare.

Patienten har fått ny medicin. Men ingen har läst bipacksedeln, ingen har brytt sig om de underliggande sjukdomarna. Ta en tablett till, så ordnar det sig nog.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons