Martin Tunström: Martin Tunström: Maktdelning som fungerar

Migrationsverket fattade till slut det beslut som syntes vara det enda riktiga. Sedan två migrationsdomstolar slagit fast att den nya gymnasielagen inte får tillämpas väntar en prövning i Migrationsöverdomstolen. Till dess är det orimligt att myndigheten fortsätter att tillämpa en lag som domstolarna underkänt.

Juridiken har politiserats och politiken juridifierats under ärendets gång. Moderaterna krävde exempelvis redan under helgen att Migrationsverket skulle sluta att tillämpa den underkända lagen. Ett sådant påbud från regeringen hade emellertid betraktas som ministerstyre vilket inte är tillåtet. Men Migrationsverket lär inte ha haft någon svårighet att fatta beslutet utan hänsyn till några politiska påtryckningar. Migrationsverkets beslut är alltså inte något exempel på myndighetsaktivism utan är i linje med den tradition som utmärker den juridiskt inriktade svenska förvaltningen.

Migrationsverket hänvisar till att rättsläget är oklart, men skulle samtidigt kunna slå fast att lagen inte kan följas efter en egen prövning av om den är förenlig med högre rätt. Denna lagprövningsskyldighet har åldriga svenska anor och ter sig väl överensstämma med dagens internationella rättspolitiska tänkande där beslut från myndigheter ska kunna domstolsprövas och där betydelsen av förvaltningens fristående understryks. Förvaltningens lojalitetsplikt gentemot regeringen går hand i hand med integritet och juridik.

Det gamla har visat sig vara det moderna, eller möjligen det eviga.

Den som reflexmässigt hävdar att den svenska maktdelningen är för svag och att till exempel en författningsdomstol bör införas som ersättning till det ”svaga” Lagrådet har fått sig en läxa. Och bör läsa historia. Lagprövningsinstitutet är för övrigt vida utsträckt i Sverige och omfattar till och med exempelvis fristående skolor som faktiskt kan pröva om en förordning från myndigheter strider mot en lag.

När en domstol slår ner på hur en lag är beredd – hur själva lagstiftningsprocessen fungerat – är det dock värt att tänka på att regeringen svarar inför riksdagen. Riksdagsmajoriteten har med sina röster stiftat lagen på förslag av regeringen.

Beredningstvånget som regeringen lyder under är något som riksdagen inom sin granskningsmakt kan granska. Att riksdagsmajoriteten har godkänt lagen - och beredningen - borde därför inte innebära att den inte kan bli föremål för Konstitutionsutskottets kontrollmakt när domstolar underkänt lagstiftningen. De juridiska domarna måste rimligen också få politiska konsekvenser.

MARTIN TUNSTRÖM är politisk chefredaktör på Barometern (M)