Manifest för bevarande
Det är resultatet av de arbetsgrupper som tillsattes under den där grillfesten i Maramö förra året, om någon eventuellt minns.
Åtta år efter Alliansens första valrörelse råder omvända världen. Den ständiga oppositionen med den tydligt utpekade politiska huvudfienden gjorde då något revolutionerande genom att äntligen samlas. Den lovade skattesänkningar för arbete, kamp mot utanförskap och för bättre skola.
Skattesänkningarna kom och gav önskat resultat. De har kritiserats, som sig bör, men samtidigt accepterat i hög utsträckning av oppositionen. Arbetslöshet och sysselsättning kan bedömas på olika sätt, men Sverige har högst sysselsättningsgrad i EU. Å andra sidan var talet om massarbetslöshet överdrivet redan 2006. Utanförskapet kämpar regeringen vidare med – i en rapport från tankesmedjan Den nya välfärden hävdas att det snarare ökat än minskat, om man använder samma variabler nu som Folkpartiet gjorde då.
Valmanifestet är långt. 127 sidor om omslag, inledning och tabellverk räknas med. Men det är ingen tät thriller det handlar om. Det är mycket ord och få löften. Innehållet handlar mer om att försvara det som gjorts än att sikta mot något nytt. Några nya skattesänkningar på arbete blir det inte.
”Vi kommer inte att försämra jobbskatteavdraget”, heter det i manifestet. Ingen hejdundrande offensiv programförklaring. Alliansen gör som Göran Persson 2006 och hoppas att folk ska upptäcka att tillståndet i nationen faktiskt är bättre än vad oppositionen säger. Det räckte inte för Persson då.
Alliansen kan möjligen se ett ljus. Det är att oppositionen inte lyckats med det som Alliansen gjorde 2006 och 2010: visa upp ett gemensamt program. Med de rödgröna vet man inte vad burken innehåller. Då kan det vara bäst att inte stoppa ner handen i den.
