GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Madeleine Brandin: Vi måste våga tala om skönhet

Det byggs fula, stora och själlösa hus i våra städer. Det är ord från tidningarnas insändarsidor. De är värda att lyssna på.
Madeleine Brandin
Gästkrönika • Publicerad 13 december 2020
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Madeleine Brandin
Madeleine Brandin
Foto: Claes Nyberg

Nu hörs ledsna röster över ett planerat hus i tio våningar som ska byggas vid Stortorget i Trelleborg. Aningen lägre än vattentornet, jo, men ändå dominerande högt och skuggande in över parken.

Inför omvandlingen av Ystads hamn till bostadsområde har publicerade ritningar väckt misstro om att det ska bli intetsägande hus utan anknytning till just staden Ystad.

Galleria Boulevard i Kristianstad som skulle rädda cityhandeln har blivit en barriär i stadsrummet. Det orimligt stora byggnadskomplexet sträcker sig över tolv kvarter. Medan naturrum Vattenriket på andra sidan staden blivit ett tillskott med spänstig modern arkitektur.

Det är inte så enkelt att gamla hus alltid är bättre. Det finns påvra äldre hus byggda utan ambition och engagemang. Det finns nya vackra hus som präglas av omsorg om detaljer och ett gott hantverk.

I Trelleborg finns exempel på riktigt fina nya hus under senare år. Ett är tegelhusen med trappstegsgavlar som ersatte gamla bryggeriet vid Nygatan. Ett annat är de tre femvåningarshusen i rött tegel vid stadsparken. Man borde fortsatt i den skalan.

När jag arbetade i Vellinge kommun hade byggnadsnämnden som motto att varje nytt hus skulle vara ett tillskott till miljön. För att det ska bli vackert måste man vilja att det ska bli vackert. Vi måste våga tala om skönhet!

Alla tycker inte lika om vad som är vackert. Men forskning har visat att människor världen över uppskattar traditionell och småskalig bebyggelse, medan mycket av det nya anses för högt och för tätt, husen som enahanda, dystra utan identitet.

Att ta fasta på skala och karaktär i stadsstruktur och äldre bebyggelse när man bygger nytt väcker positiva känslor. Det gäller att förstå stadens signum, dess storlek och proportioner.

En stad är mer än sina hus. Den byggs också av gatumönster och historia. Kristianstad är kanske den mest konsekvent genomförda renässansstaden i Sverige. Rutnät, kanaler och bastioner, sedan boulevarder och järnvägar. Trelleborg präglas av sin vikingaborg, sillhandel och köpmansgårdar, sedan en vital industristad med gedigen tegelarkitektur. Ystad sammankopplas med klostret och medeltida kyrkan, korsvirke under Hansan, sedermera garnisonstad.

Det byggs i våra städer. Det är en krävande uppgift att styra mot högsta möjliga kvalitet i varje enskilt projekt. Varje detalj bidrar till en sammanhållen enhet. Misstag består i hundra år! Det är kommunens ansvar, politiker, stadsarkitekt, ingenjörer, antikvarier. Genom samsyn med exploatörer och fastighetsägare måste det nya blir riktigt vackert och rätt för just den plats som bebyggs. Då blir det också omtyckt.

Madeleine Brandin

arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt

Läs mer