Annons
Ledare

M och KD tänder ljuset

Även den framtida elförsörjningen kommer att behöva kärnkraften. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bör ta den frågan som avstamp för ett tydligare samarbete.
Publicerad 10 december 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Camilla Brodin (KD), Lars Hjälmered (M)  och Arman Teimouri (L) hänger numer ihop om elen igen.
Camilla Brodin (KD), Lars Hjälmered (M) och Arman Teimouri (L) hänger numer ihop om elen igen.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Liberalerna ställde sig redan 2016 utanför energiöverenskommelsen. Dåvarande partiledare Jan Björklund menade att det i praktiken var Miljöpartiet som kom att styra synen på kärnkraften med inriktningen mot ”förnybar” elproduktion och fortsatta subventioner till solceller och vindkraft. Liberalernas tolkning var att det i praktiken var dödsstöten mot kärnkraften, medan Moderaterna och Kristdemokraterna gjorde en annan tolkning eftersom överenskommelsen inte i skrift satte stopp för kärnkraft.

Liberalerna gjorde den rimliga tolkningen. En överenskommelse där Miljöpartiet har avgörande inflytande kan näppeligen innebära någon egentlig kärnkraftsöppning, MP grundades på rädslan för atomvintern.

Annons

I dag inser dock Moderaterna och Kristdemokraterna att regeringen inte vill öppna för några kärnkraftsdiskussioner och att det därmed inte finns förutsättningar för en långsiktig överenskommelse som möter det framtida elbehov som bland annat kommer med den pågående omställningen av fordonsflottan.

Moderaterna och Kristdemokraterna förklarar därmed att den gamla energiöverenskommelsen är bortspelad och lämnar den, eftersom Socialdemokraterna stängt dörren för seriösa samtal om kärnkraftens framtid. För Socialdemokraterna och energiminister Anders Ygeman blir det till ett svek och visar att Moeraterna inte är regeringsfähigt: ”Nu måste alla fråga sig vem som är beredd att göra upp med partier som inte står för sitt ord.” (DN 10/12)

På det viset är allt som förut, det politiska spelet har sin gång. Men i praktiken är det viktiga inte att det finns något med namnet energiöverenskommelse utan att Sverige faktiskt har en ur alla aspekter långsiktigt hållbar energipolitik. Fossilsnål ström ska kunna levereras över hela landet alla dagar om året. De gångna årens energipolitik med förtida nedläggningar av fullt fungerande kärnkraftverk som följd är en ekonomisk katastrof av ofantlig rang. Att bygga kärnkraft är dyrt men marginalkostnaden för produktion när den väl står där är mycket låg. Det har också inneburit att Sverige och den nordiska elmarknaden förlorat klimateffektiv och stabil kraft. Till det kommer att otillräckliga investeringar i överföringskapacitet har orsakat åtminstone tillfälliga stopp för expansionsplaner för industrier i södra Sverige.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har i denna väsentliga fråga en gemensam bas. De tre borde ha hållit ihop hela vägen om elförsörjningen och söka stöd i riksdagen för sin politik, Sverigedemokraterna ligger nära den. Nu kan M,KD,L börja om med ett starkt eget elbatteri. Det är en av flera stora frågor – försvar, integration, ekonomisk politik, brottslighet, internationella relationer, med mera – där de tre partierna har stor samhörighet. Den samhörigheten bör de vårda och utveckla i en stark ny mittenallians.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons