Lyft på slöjan i högre instans
De uppmärksammade besluten i Skurup och Staffanstorp gällande förbud av huvudduk och andra täckande plagg underkänns av förvaltningsrätten i Malmö.
Skurups formulering om att det inte är tillåtet att i skolor bära huvudduk, burka, niqab och andra klädesplagg som har som syfte att dölja elever och personal, anses inte ha lagstöd i Sverige.
”En inskränkning av religionsfriheten kräver lagstöd, något som saknas i dessa fall. Varken skollagen eller någon annan lag ger en kommun rätt att besluta om inskränkningar på det sätt som nu har skett säger”, chefsrådmannen Peter Kristiansson, domare i målet mot Skurups kommun.
Det är alltså inte den generella rätten att bära vad man vill förvaltningsrätten riktar in sig på, utan det kopplas till religionsfrihet. Förvaltningsrätten anser därmed även att det är en del av islam att skolflickor ska täcka håret samt att huvudduk, burka och niqab är att betrakta som religiösa plagg. Att religiösa tolkningar kan vara extremistiska, huruvida valet de facto är den enskilda flickans eller inte, och att ett möjligt krav från familj eller andra är ensidigt och uttalat riktat mot ett kön – det värderar inte domstolen.
Kommunstyrelsen i Staffanstorp formulerade sitt förbud som att huvudduk på barn inte accepteras i förskola och grundskola upp till sjätte klass. Förvaltningsrätten anser att det strider mot religionsfriheten i regeringsformen. Förbudet strider dessutom mot Europakonventionen som visserligen ger enskilda länder rätt att införa annan lagstiftning som inskränker religionsfriheten, men sådant lagstöd finns inte i Sverige, enligt rätten.
Rådmannen Henrik Hedberg, som avgjort Staffanstorpsfallet konstaterar i ett pressmeddelande: ”Rätten att bära religiösa kläder är inte absolut och Europadomstolen har i flera domar godtagit förbud mot huvudduk. Men i de fallen har förbuden ansetts legitima och godtagbara i de aktuella länderna”.
Förvaltningsrätten menar alltså att Sverige kan införa en sådan lagstiftning, men att den i dag saknas.
Skurups kommunstyrelseordförande Johan Bolinder (M) säger till Sveriges Radio att högre instanser kan dra andra slutsatser om lagstöd finns för kommunerna, så som tidigare hänt gällande tiggeriförbud. (SR Ekot 17/11)
I grunden handlar det om en frihetsparadox.Den kvinna som kommer till Sverige från länder där det är förenat med dödsfara att inte följa misogyna överhögheters krav på att kvinnor ska dölja sitt hår, måste skyddas från extremismen. Kvinnor ska ha inte bara ha rätt till möjligheten att släppa ut håret utan också ett stöd från samhället för att göra det. I än högre grad gäller det små barn. Trycket att bära huvudduk kan komma från familj, omgivning, från religiösa överhögheter. Flickors och vuxna kvinnors begränsningar kan vara stora under ett sådant tryck. Att staten gör klart att skolan är en neutral plats när det kommer till religion, både vad gäller personal och minderåriga elever, kan då vara ett skydd.
Det är inte främst i Skurup och Staffanstorp detta är en fråga. Därför är det olyckligt att saken inte har prövats i ett annat sammanhang. Staten och lagstiftande politiker bör inte vika undan den svåra frågan om individers rättigheter och hur de bäst skyddas.
