Lööfs tillväxtvärk

Med avslöjandet om Tillväxtverkets interna fester kom ljuset också att falla på myndighetens verksamhet. Vad gör den med sina miljarder? 375 miljoner kronor har under perioden 2007-2014 avsatts till Tillväxtverket för att främja kvinnors företagande.

Senast i april samlade Annie Lööf 300 ambassadörer för projektet på Norra Latin i Stockholm. Som måttstock för framgång använde näringsministern i sitt tal de pengar som regeringen satsat under de första åren. Det är ett vanligt politikergrepp. Tilldelade pengar visar att man agerat. Men resultatet? Det visste Annie Lööf inget om, för någon utvärdering har aldrig gjorts. Att det inte skett rapporterade en annan myndighet, Tillväxtanalys, redan i maj 2011. (SvD 15/8).

”Man satsar pengar och vill nå ut, men man har inte ens så pass koll att det går att följa upp om tjänsten haft något värde för mottagaren”, säger Barbro Widerstedt, analytiker på Tillväxtanalys till SvD. Enligt rapporten är dokumentationen kring stödinsatserna så bristfällig att det inte går att veta vem som deltagit i de projekt som fått pengar. Ett privat konsultbolag som Tillväxtverket anlitat har konstaterat att det inte funnits kontaktuppgifter till de deltagande personerna och företagen. Deltagarlistor har visat sig felaktiga, flera personer som uppgetts ha deltagit har inte alls medverkat i projektet. 27 000 kvinnor ska ha varit med i satsningen enligt Tillväxtverket, en siffra som det enligt SvD:s granskning inte finns något stöd för. En och samma person kan förekomma flera gånger i statistiken.

Förhoppningsvis är inte alla pengarna kastade i sjön. Många av de deltagande ambassadörerna anstränger sig säkert för att ge andra vägledning, kontakter och råd på vägen mot att starta eget företag. Men avgörande för ett fungerande företag är en tydlig affärsplan och utvärderingar av resultatet. En myndighet som inte för egen del klarar av det är knappast lämplig att verka som katalysator för fler företag.

I stället för att bränna skattepengar på satsningar som kräver flera myndigheters inblandning på central, regional och lokal nivå bör regeringen koncentrera sig på att skapa goda villkor för risktagare runt om i landet. Det görs bäst med en väl fungerande infrastruktur som betalas av rimliga och lättförståeliga skatter. Att räkna ut det kräver inga dyra krogkvällar för näringsdepartementets medarbetare.