Löfven svänger höger

Ansvar. Kompetens. Företagande. Det är ingen tillfällighet hur Stefan Löfven och Magdalena Andersson väljer sina ord (DN Debatt 17/4). Utan att trycka in ett ”Nya” framför Socialdemokraterna ska de göra om det moderata tricket och omvandla gamla politiska träskmarker till grönskande ängar. Moderaterna blev arbetarparti och samhällsbärare. Nu ska Socialdemokraterna kräva att människor tar ansvar. Företag, forskning och entreprenörer ska omfamnas.

De båda debattörerna nämner arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv som källa till ett identifierat arbetsmarknadsproblem – att vart femte rekryteringsförsök misslyckas för att företag inte hittar rätt person med rätt kompetens. LO stavar de inte till. Ordet ”fackförbunden” nämns på ett ställe – dock med ”näringslivet” direkt framför sig och ”forskningen” direkt efter sig.

Både M och S har varit nedtvingade på knä när de slipat om sina knivar och letat efter motståndarens blotta. Moderaterna behövde inte tala om att de gillade företag och sänkta skatter – det fattade folk ändå. Men de behövde ropa ut att de gillade alla som jobbar, inte bara slipsarna. PR-firma Schlingmann & Co såg att Socialdemokraterna glömt bort sina gamla kärntrupper, blivit ett parti som såg människor som passiva offer och bidragstagare. Industriarbetare, sjuksköterskor och poliser skulle bli moderata sympatisörer – ignorerade som de var av socialdemokratin.

Löfven behöver inte tala om att han är för ett starkt socialt skyddsnät. Men han och Andersson måste torgföra att Socialdemokraterna menar att människor ska se till ”att göra sig anställningsbara” och ”för att det ska fungera måste den enskilde ta ansvar”.

När Nya Moderaterna spelat in sig på att vara samhällsbärare, att in i minsta las-paragraf försvara den svenska modellen, skälla på banker och förklara näringslivet för att vara ett särintresse – då förstår Stefan Löfven att många börjar känna sig vilsna. Där ska stöten sättas in: ”I flera år har regeringen försummat samverkan med näringslivet och kallat företagen för ett särintresse”, skriver Löfven och Andersson och gör sig redo för sin kärleksförklaring till den fria företagsamheten.

Omvändningen hade aldrig kunnat göras annat än i ett extremt krisläge. Mona Sahlin klarade inte av partivänstern utan vek ned sig, Håkan Juholt fick den med sig och drog med stor kraft hela rasket ner i diket. Där ligger de och blickar upp mot Stefan Löfven och ser hur han profilerar partiets budskap hårdare än Mona Sahlin någonsin vågade.

De konkreta åtgärder som föreslås lever ännu inte upp till retoriken, det handlar om praktik och traineeplatser – men ordens valörer spelar stor roll. Och räkna med att få höra ekot av ”alla ska kunna kräva sin rätt men också göra sin plikt” var helst Stefan Löfven höjer sin megafon.