Löfven med nya kamrater
Stefan Löfven har hörts upprepa budskapet gång efter gång: blockpolitiken ska brytas. Det har efter valet avslöjats som en innehållslös fras. Löfven kör sin 38-procentsregering som vore den invald med en klar folkmajoritet i ryggen.
Löfven hann inte tillträda statsministerposten förrän han ensidigt beslutade att Sverige ska erkänna Palestina som stat. Någon förankring med oppositionen har Stefan Löfven inte brytt sig om att göra i denna avgörande utrikespolitiska fråga. Och om det innebär någon form av förhandling med de inblandade parterna, eller om Sveriges regering finner det oväsentligt om Hamas fortsätter att sträva efter att utplåna Israel eller inte, är också oklart.
Regerandet fortsatte med att utse måndagen till Vänsterpartiets dag. Det var uppdukat till floskelfest: Medborgare ska slippa att vara kunder. Vinstjakten ska stoppas. Skattemedlen ska gå till mormor och inte till giriga kapitalister som gör miljardvinster.
De säger sig värna välfärden, men detta handlar om att ta makt ifrån medborgarna och ge till politikerna. Partierna talar om fortsatt valfrihet. Det är bluff. I Vänsterpartiets politik ingår att det är närhetsprincipen som ska gälla i exempelvis skolan – det är i praktiken ett slut på det fria skolvalet.
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson kunde inte le bredare än de gjorde, där vid presskonferensen i riksdagen. Äntligen fick de dela bord med Stefan Löfven och utbildningsminister Gustav Fridolin och till med ta över föreställningen.
Först ska en utredning tillsättas – för att komma med förslag i mars 2016. Och sedan ska en proposition tas i riksdagen. Frågan är om regeringen ens överlever till dess. Man kan därför se utredningen som ett sätt för Löfven att få med V på att stödja budgeten, ett smart manövrerande genom okända vatten.
Men ingen behöver tvivla om att Löfven är valfrihetsmotståndare precis som V. Löfvens perspektiv är att svenskarna utsatts för tvångsvalfrihet genom Lagen om valfrihet. Han talar om ”tvångs-Lov”. Man kan översätta det till andra områden, som att politikerna lokalt ska få bestämma om invånarna i deras kommun ska få välja vilken optiker de ska gå till. Allt annat är ”tvångsvalfrihet” med Löfvens retorik.
Folkpartiet och Centern fick kritik i denna tidning för sin omedelbart negativa inställning till att förhandla med Löfven, just för att en sådan tvär hållning riskerade att driva Löfven i famnen på Sjöstedt.
Men statsministern gav aldrig FP och C chansen att smälta valförlusten. Stefan Löfven har genom sitt agerande visat att hans tal om blocköverskridande mitteninviter inte är värt någonting. Han är redan fast cementerad i vänsterblocket.
