Lite åt alla-koalitionen

Majoritet finns för de fyra partierna med 32 av 61 mandat. Det räcker inte att en ledamot i fullmäktige blir vilde för att koalitionen ska rämna, det krävs två. Det ger lite stabilitet åt majoriteten, vilket man får anta har varit en viktig del i att denna konstellation till slut syddes ihop. Med majoritet kan man kompromissa inom laget. Så länge man inte börjar sparka varandra hårt på smalbenen kan det vara att föredra framför att blanda in motståndare och domare. En förutsättning är dock att man inom laget har en taktik – matchplan säger de visst numera – att hålla sig till.

Vad har den nya trelleborgska koalitionen då för gemensam idé om vad de vill göra med kommunen? Företrädarna tycks själva leta efter svaret. Trelleborgarna får vänta på det politiska innehållet. Däremot är de fyra överens om att styra tillsammans och hur posterna ska fördelas. Det är kanske det viktigaste för partierna och de inblandade politikerna. För den stora allmänheten är den delen dock tämligen ointressant.

Koalitionspartierna slukar samtliga platser i presidierna. Socialdemokraterna – som återtog platsen som största parti i Trelleborg – får inte ens de traditionella oppositionsposterna som andre vice ordförande, enligt den nya majoritetens uppgörelse. Lennart Höckert (S) är, på goda grunder, kritisk till det.

Oppositionen ska behandlas väl av flera skäl. Det handlar om demokratisk insyn, det handlar om att bemöta oppositionen som man själv vill bli bemött i opposition och det handlar om att bred förankring i långsiktiga kommunala politiska beslut oftast är betydligt bättre än de som drivs igenom med liten marginal.

Med den nya majoriteten blir det fortsatt ett mindre parti, Moderaterna, som får ordföranderollen i kommunstyrelsen, ofta slarvigt kallat kommunalråd eftersom det i mindre kommuner handlar om en heltidsarvoderad politiker som styr över helheten. När det nya styret träder till blir det tydligt att Trelleborg nu närmar sig storstadsligan när det kommer till antal kommunalråd.

Ann Kajson Carlqvist (M) får hålla i kommunstyrelseklubban men Mathias Andersson (SD) får en kommunalrådspost med särskilt ansvar för skola, vård- och omsorg, samt kultur. För Kristdemokraterna och Erik Lundström blir det i stället näringsliv. Minstingen Liberalerna och Henrik Silfverstolpe ska få en samordningsroll för att ena ett splittrat Trelleborg – det är bra betalt för två mandat. Man skulle kunna frestas att kalla det nya styret för ”Lite-åt-alla-koalitionen”. Det är lär dock inte vara ett namn styret för egen del vill använda sig av.

Alla styren ska få sin chans att visa vad de går för. Mathias Anderssons roll blir tung, när SD för första gången på fullt allvar intar ansvarsställning i Trelleborg. Även om ordföranderollerna i för skolan, omsorgen och kulturen hamnar hos andra partier ska han vara ett överhuvud i de frågorna – en minister över ministrarna för att tala regeringsspråk. Skolan och omsorgen är den absoluta kärnan i kommunens välfärdsuppdrag. Det är möjligt att det leder till att de vassaste markerade kanterna i Sverigedemokraternas politik – som handskakningsfrågan – får en mer undanskymd roll. Förhoppningsvis blir det en fråga om att upprätthålla och höja nivå i Trelleborgs skolor och äldreomsorg. Det ska göras i en verksamhet som omfattar stad, landsbygd och villaområden. Det ska göras i en kommun med stora kulturella skillnader. Det ska göras i en kommun med människor med helt olika sociala och ekonomiska förutsättningar. Trelleborg är inte Staffanstorp.

Att ena ett splittrat Trelleborg låter som stora ambitioner. Det blir inte lätt. De fyra partierna fick inte majoritet i östra valkretsen, där bland annat Moderaterna förlorade till Vårt Söderslätt på grund av fängelsefrågan och infarten. Det gamla sättet att ovanifrån trycka på stora beslut med konsekvenser för medborgare håller inte längre. Driver styret genom den typen av projekt som tydligt har ett pris för en mängd invånare bör det också göras klart vad som ges tillbaka. Då blir det möjligt att på ett tidigt stadium förankra storprojekt.

Kommunikation ska varken handla om att lägga dimridåer eller om att förgylla verkligheten, alldeles särskilt inte om det handlar om offentlig kommunikation. Det ska handla om att på ett så klart och tydligt sätt som möjligt redogöra för alternativ och möjliga konsekvenser av beslut. Det ska handla om att klart redovisa vilka mål verksamheter i förvaltningar och bolag har och hur man uppnår dem. Vad kan medborgarna förvänta sig, vad får de tillbaka för sina pengar och sitt risktagande? En pliktskyldig årsredovisning duger inte till det.

Ett sådant tillvägagångssätt kommer att höja förtroendet för kommunledningen och på längre sikt skapa bättre förutsättningar att utveckla Trelleborg. Klarar Lite-åt-alla-koalitionen att leva upp till det ska ledarredaktionen fundera på att döpa om den. Men först då.