GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Linnea Hylén: Linnea Hylen: Afghanistanmisslyckandet vänder USA inåt

Tisdagen den 31 augusti 2021 markerade slutet för USA:s krig i Afghanistan. Kriget mot talibanerna är över för USA:s del, men kampen mot den islamistiska terrorn är fortsatt levande, om än i helt andra former. 20 år av krig har nått sitt slut, men en ny amerikansk utrikespolitisk era har tagit vid.
Linnea Hylén
Gästkrönika • Publicerad 5 september 2021
Linnea Hylén
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Joe Biden.
Joe Biden.
Foto: Evan Vucci

På tisdagskvällen, kort efter att de sista amerikanska trupperna lämnat Afghanistan, höll president Joe Biden ett rikstäckande tal med anledning av krigsslutet. Biden markerade åtskilliga gånger att de två decennierna av vad han kallade "evighetskriget" i Afghanistan behövde få ett slut. De tjugo åren av tid, pengar och humanitära uppoffringar har visserligen inte varit förgäves, men presidenten uttryckte en skepsis till vad USA och dess allierade skulle kunna uppnå om de hade stannat kvar: "[…] valet stod mellan att lämna eller se en eskalering". USA valde till många kritikers förtret det förstnämnda.

Bidens prioritering var ur det hänseendet lika glasklar som den var cynisk. USA:s intressen var enligt honom själv från första början att stoppa terrorhotet från Al-Qaida, inte att ta ansvar för Afghanistan. USA var inte där för Afghanistans skull, utan för att förebygga ännu ett 11 september på hemmaplan.

Slutresultatet från Afghanistankriget lämnade mycket i övrigt att önska. Det blir olyckligtvis den bestående läxan för det amerikanska folket. Det är också den bistra erfarenheten som kommer prägla USA:s utrikespolitik för lång tid framöver. Med facit i hand kan man konstatera att idén om att USA ska verka som världspolis har förtvinat. Erfarenheterna från Afghanistan (och Irak) är dock bara ett symptom på en större strategisk kursomvändning.

Den som kan sin historia vet att ett inåtvänt USA varit något av en ovanlighet sedan andra världskrigets slut. Den amerikanska närvaron i Europa och i resten av världen har varit en konstant att räkna med. USA har haft ett finger i det mesta och haft mycket att säga till om och ord har följts av handling. Krigsslutet i Afghanistan bör dock få oss att tänka om på den punkten.

Den amerikanska upplevelsen av kriget har varit dyr och bitter. Jänkarnas intresse för att agera världspolis kommer därför troligen att minska, även om fler röster höjs för att ta ett större humanitärt ansvar i form av bistånd. Oavsett vad som sker med Afghanistan är den amerikanska reaktionen ett symptom på en mer omfattande politisk trötthet som återfunnits både hos demokratiska Joe Biden och republikanska Donald Trump.

"America First"-politiken har blivit vardagsmat i Vita huset. Så länge omvärldens bekymmer inte påverkar säkerhetsläget på hemmaplan är det mycket som talar för att den amerikanska örnen fortsatt stannar hemma i sitt näste. Kapitulationen från Afghanistan är tyvärr ett olyckligt men tydligt exempel på att den amerikanska isolationismen återvänt.