Likvärdighet är en falsk förhoppning
I nästan varje politisk debatt om vård och skola dyker det magiska ordet ”likvärdig” upp. I skollagen slås det fast att ”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.” I hälso- och sjukvårdslagen heter det att ”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.”
Skola och vård på lika villkor. Över hela landet, oavsett bakgrund och ekonomisk status ska invånarna i Sverige ha rätt till denna likvärdiga offentliga service. Det är vad som lagstadgas och det är vad politiker från olika läger hela tiden säger sig vilja åstadkomma. Med andra ord erkänner också politiker som utlovar likvärdighet i skolan eller vården i morgon att lagens mening inte uppfylls i dag.
Men vad betyder likvärdig? Svensk ordbok ger exempelmeningen ”De båda sökandena hade likvärdiga meriter.” Svenska akademiens ordbok menar att ordet avser att någon eller något har samma värde. Likvärdig betyder jämställt, jämgod, ekvivalent.
Ordet likvärdig erbjuder alltså inte någon generös töjbarhet när det ska tolkas. Det antyder bara att det inte finns exakt samma exemplar att ersätta ett tidigare existerande med.
I försäkringsvillkor anges ofta att man har rätt till en "likvärdig" produkt om något går i kras i en olycka. Har du en helförsäkrad Porsche av 2022 års modell som brinner upp ska du inte ersättas med en VW Polo av 2015 års modell, trots att de har samma grundläggande funktion.
När en professorstjänst utlyses på Språk- och litteraturcentrum i Lund står du dig, i konkurrens med docenterna, slätt med dina 30 poäng oavslutade studier i litteraturvetenskap.
Att tro att den som bosätter sig i Norrlands inland kommer att få tillgång till samma primärvård som den som bor granne med vårdcentralen i Solna är befängt. Lika otroligt är det att grundskolor i akademiska kvarter i universitetsstaden kommer att motsvara skolor ute på vischan eller i utanförskapsområden. Inte ens på samma vårdcentral eller i samma skola är det självklart att varje patient eller elev kommer att få vård eller utbildning på samma nivå. Det går inte att kopiera en lärare, en läkare, en vårdsituation eller ett klassrum. Det kommer att se olika ut.
Ändå vågar politiker sig på att utlova likvärdighet. Vilket det finns all anledning att vara skeptisk till. Främst för att de aldrig kommer att lyckas med att uppnå det. Eller ja, de kan förstås lägga ner alla verksamheter – då blir resultatet likvärdigt.
Det finns också mål som går emot likvärdigheten. Mångfald är ett sådant. Människor vill inte ha det likadant. En del prioriterar att ha skolan i byn, även om man vet att ämneskunskaperna hos läraren inte motsvarar dem hos lärarna i den stora skolan i stan. Somliga föredrar en pedagogik med stora inslag av praktiska moment – trots att pedagogiska experter hävdar att idén om olika lärstilar är en myt. Ska då alla de alternativen stoppas med hänvisning till likvärdighet?
Och den politiker som utlovar ett BB inom en timmes bilfärd åt alla kommer inte att ha möjlighet att erbjuda samma avancerade vård när det oväntade händer. Likvärdig bilfärd men olikfärdig vård.
Strävan mot det likvärdiga betyder också att inget kan sticka ut åt något håll. Även det som ger oväntat goda resultat kommer att bidra till att minska likvärdigheten.
Likvärdighet har kommit att bli en flitigt använd glosa. Men få förklarar vad den innebär och hur det ska vara möjligt att nå dit. Ännu färre har vågat säga att det aldrig kommer att uppfyllas. Knappast någon hörs ifrågasätta om det ens bör vara ett mål.
