Låt krogen komma hem även med drycken
I en passus i självbiografiska Livets ax (Bonniers, 1991) skriver Sven Delblanc om sin barndomsby i Sörmland: ”Turisthotellet var en Lastens boning, ty där serverades pilsnerdricka, klass II, trots nykteristers arga skrik i kommunfullmäktige, där de som örnar spejade efter all böjelse för svalg: eftergivenhet för grova brott och klappjakt på enkla mänskliga svagheter hör till egenheterna i svenskt samhällsliv.”
Det är en svensk egenhet som har bitit sig fast. Både den om byråkraternas bisarra petande i privatlivet och att det är enklare att jaga den i huvudsak skötsamma medborgaren än att mota den grova brottslingen.
Nu ska sägas att just kommunfullmäktige emellanåt kan spela den liberala rollen av att försöka möjliggöra för de små etablissemangen att överleva. Som när Malmö och Växjö nyligen beslutade att tillåta hemleverans även av alkohol från restauranger. Det som en åtgärd för att motverka konsekvenserna av coronarestriktioner för näringsidkarna. För kroglivet i Skånes övriga städer, som Kristianstad, Ystad och Trelleborg skulle det innebära en lättnad om välskötta etablissemang fick en sådan möjlighet. Men även om kommunen ger ett sådant tillstånd så ska det harmoniera med lagstiftningen. Där uppstår problem.
Staten och dess förlängda arm, länsstyrelsen, har nämligen lagt sin näsa i blöt i Malmös och Växjös alkoholservering. Länsstyrelsen i Skåne respektive Kronoberg menar att så här kan man inte ha det; restaurangerna kan inte slippa ifrån kontrollansvaret de har på krogen i vanliga fall bara för att alkoholen serveras i hemmet. Det räcker inte ens att stanna och korka upp vinet, möjligen är det okej om en restaurangrepresentant stannar under tiden som det hela förbrukas. Det senare skulle under alla normala omständigheter bli en dyr lösning.
Landshövdingen i Kronobergs län, tidigare partisekreteraren i Liberalerna, Maria Arnholm, har vänt sig till socialminister Lena Hallengren med frågor om hur detta ska hanteras: ”Det som har varit vanligt runt om i Sverige är att kommunerna rättar sig efter vår kritik. Nu har politiker i Växjö uttalat att de vill utmana alkohollagstiftningen och inte följa våra rekommendationer. Det vill jag att regeringen ska veta om. Det är vår uppgift att tala om när lagstiftning inte fungerar”, säger Maria Arnholm till Smålandsposten.
Den faktiska kritiska punkten om detta öppnar för ett omfattande alkoholbruk verkar inte vara huvudfrågan. Snarare handlar det om vem som ska ha makten över tillstånden, och hur fria kommunerna ska vara att tolka lagen.
Det är svårt att se hur just leverans från krogar med alkoholtillstånd – som kan dras in om de slarvar – skulle medföra en drastiskt ökad konsumtion av starka drycker. Dryckesvaror på krogen betingar ett betydligt högre pris än de som kan erhållas på annat vis, exempelvis via statliga Systembolagets onlineförsäljning med hemtransport. Då måste dock beställningen göras med några dagars förberedelse. Däremot behöver inte någon representant för staten deltaga vid vare sig öppnandet av buteljerna eller själva inmundigandet.
Men den lagom oroade liberalen skulle kunna översätta krogens ansvar för att inte servera överfriskade kunder till att restaurangen med alkoholtillstånd vid hemleverans får sälja en flaska starköl eller motsvarande ett glas vin per rätt. Eller någon annan form av lämplig centilitergräns. Allt, självklart, med fortsatt krav på ålderskontroll.
Medborgarna ska i utgångsläget betraktas som myndiga. Och när kommunerna under extraordinära omständigheter öppnar för åtgärder som underlättar både för restaurangägare och konsumenter behöver faktiskt inte statens företrädare flyga in som örnar spejande efter alla svalgets böjelser.
