Petter Birgersson: Låt henne inte ta kontrollen
På ett privatägt forum, omdöpt från Twitter till X, förklarade Vänsterledaren Nooshi Dadgostar att hon vid en valseger ämnar ta över spakarna på landets tåg: ”Sverige var först i Europa med att avreglera hela tågtrafiken. Idag är den dyr, opålitlig, underhållet otillräckligt och spårkapaciteten för liten. Det borde finnas politisk enighet om att ta tillbaka kontrollen över helheten och återreglera tågen. Därutöver bygga ny räls.”
I ett senare inlägg kommenterade Vänsterledaren att hon vet att Trafikverket ansvarar för banorna – men påpekar att läggs ut på privata företag: ”Nej. Allt underhåll och alla infrastrukturtjänster utförs av företag på marknaden. Men utmärkt om vi är överens om att det behöver ändras.”
Vänsterledaren vill, förefaller det, förstatliga hela middevitten och ta över allt ansvar, från styrning till utförande, från räls till tågsätt.
Den svenska järnvägen har en historia av privata och statliga järnvägar. 1856 bildades affärsverket Statens Järnvägar och de första stambanesträckorna invigdes. Regionala och lokala banor var i huvudsak privata. 1939 förstatligades i stort sett samtliga järnvägar och affärsverket SJ kontrollerade persontåg, godstrafik, själva järnvägen, busslinjer och ägde till med hotell. (SJ.se, Historia Nu avsnitt 54, Pressmeddelande News Cision RBS)
Sverige hade hårda regleringar även för de andra kollektiva trafikslagen. Ännu 1990 rådde i princip monopol inom tåg, flyg och busstrafik. (Utveckling av utbud och priser på järnvägslinjer i Sverige 1990-2013)
I Skåne kom de första Pågatågen 1983 i länstrafikregi till efter att statliga SJ planerat nedläggning av bland annat sträckan Malmö-Lund. Det blev en förebild för många andra länstrafikbolag som tog över, upphandlade och utvecklade den regionala tågtrafiken, som SJ hade velat bli av med. Det var den första delen i avregleringen av järnvägen.
Sedan avregleringarna inleddes har utbudet och resandet i samtliga trafikslag förändrats dramatiskt. Konkurrensen inom flyg- och busslinjer ökade antalet avgångar och priserna föll – i flygets fall så snabbt att det kom att betraktas som ett problem att så många flyger. Förr var det en reglerad lyxprodukt för de få.
Resandet med tåg har också ökat dramatiskt. Främst inom regionaltrafiken. Från 2000 till 2019 – innan pandemin slog till – ökade resandet på svensk järnväg rejält , från 8 243 till 14 617 miljoner personkilometer per år (Trafikanalys).
Exakt hur resandet hade sett ut med fortsatt statligt monopol och hårda regleringar på alla områden är omöjligt att veta. Men det förefaller svårt att motbevisa att avregleringarna främjade utbudet och resandet inom alla trafikslag. Infrastrukturen – statens ansvar – har däremot inte hängt med det ökade resandet. Inte på något område, asfaltsvägarna inkluderade. I det fallet har Nooshi Dadgostar rätt, det behövs mer räls. Men får hon tag i kontrollen kommer hon snabbt att trycka på avstängningsknappen för alla andra än staten – och sig själv. Göm kontrollen!
