Petter Birgersson: Lärdomar av kaoset på E 22
E 22 är en pulsåder för stora delar av södra Sverige, den skär från Småland och Blekinge genom Skåne och ansluter vid Malmö till E 4 för att sluta i Trelleborg. Den beskrevs nyligen i Expressen av PM Nilsson – numera vd för Timbro – som en symbol för verklighetens Sverige ”med medelmåttiga inkomster, vaga framtidsutsikter och lika vagt ansvar för snöröjning, snabbt växande vargrevir och lika snabbt expanderande högernationalism.”
Visst, just där vägen korkade igen i snökaoset förra veckan, utanför Hörby, styr SD med högt röstetal i ryggen. Och det finns kommuner och bygder längs vägen som inte befinner sig högst upp på tillväxttoppen.
Men lika sant är att E 22 har blivit rejält upprustad de senaste decennierna. Och den förbinder välmående städer som Oskarshamn, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad – och för all del universitetsstaden Lund där gigantiska hypermoderna partikeltunnlar för avancerad forskning välkomnar där motorvägen gör entré.
Faktum är också att de tre nämnda städerna i Kalmar län och Blekinge har ett skatteunderlag på 93-95 procent av riksgenomsnittet, vilket exempelvis kan jämföras med Malmös 88 procent. Det handlar om regionala noder, med starka industrier, högskolor och god arbetsmarknad. Här finns potential för ytterligare regional tillväxt och det är därför infrastruktur som E 22 är så viktig för Småland, Blekinge och Skåne.
Men då måste vägen också fungera. En avstängd E 22 blir snabbt väldigt dyr. Och den kan under vissa omständigheter, som kyla och snö, också bli farlig för dem som fastnar i sina bilar.
Inga vägar kommer under alla väderomständigheter att vara farbara. Men förra veckans vädersituation var inte så allvarlig att den borde ha fått så stora konsekvenser som den fick, med människor som satt fast på vägen i upp emot ett dygn och där vägen var avstängd runt två dygn.
Det framstår i efterhand som att kommunikationen mellan ansvariga verk och myndigheter inte har fungerat. När kommunal räddningstjänst, Trafikverket, polis, försvarsmakten, ambulans, bärgningstjänstföretag och privatpersoner ska finna sin plats i en krishantering så kräver det tydlig kommunikation i alla riktningar. Det kräver att det står klart vem som har rätt att vidta åtgärder, som att klippa upp mitträcken för att leda om trafik.
Det har också uppstått diskussioner om Trafikverket hade rätt när en presstalesman hävdade att privatpersoner inte följt polisens anvisningar om att vägen var avstängd, vilket polisen inte har hittat något exempel på (SR 11/1). Det tyder också på kommunikationsbrister.
E 22-kaoset kan dessutom ses som ett exempel på en krissituation som ställer krav på oss som privatpersoner. I det här fallet att se till att ha varma kläder med sig i bilen, reflexväst, dryck, spade, ficklampa, första hjälpen-kudde, ordentliga däck, snökedjor och spade. Och gärna tanken mer än halvfull, eller så laddat batteri som möjligt. Det är rätt självklara krav på att klara av en svår händelse som inträffar en vanlig vardag i fredstid. Men hur många av oss lever upp till det?
