Lång väg mot demokrati

I söndags, på ettårsdagen av president Muhammed Mursis maktövertag, fylldes Egyptens gator av skanderande folkmassor, regimkritiska plakat och egyptiska flaggor. Scenerna var slående lika de som utspelade sig under våren 2011 då det egyptiska folket krävde Hosni Mubaraks avgång. Drygt två år senare begär miljontals egyptier att en annan ledare lämnar makten: Muhammed Mursi.

Det är lätt att förstå varför det egyptiska folket är besvikna på Mursi. När han valdes till president så lovade han guld och gröna skogar. Han skulle skapa en modern och demokratisk stat. Han skulle agera som hela folkets president, trots att en knapp majoritet av väljarna hade röstat på honom. Och framförallt skulle han se till att få ordning på Egyptens bedrövliga ekonomi.

Det är knappast förvånande att Mursi inte har lyckats med det som han föresatte sig. Det går inte att förändra en auktoritär stat med usel ekonomi till ett demokratiskt praktexempel med en spirande ekonomisk utveckling inom loppet av ett år. Trots att Mursi, till skillnad från Murabak, är en demokratiskt vald president har det blivit uppenbart att han inte för Egypten i rätt riktning.

Istället för att påbörja demokratiska reformer har han försökt att tillskansa sig alltmer makt. I november förra året försökte han exempelvis genomföra ett dekret som skulle ge honom rättslig immunitet.

Även om Mursi lovade att han skulle bli en president för hela det Egyptiska folket har han drivit igenom en författning med betydande islamistiska inslag.

Fast Mursi skulle ändra kurs för Egyptens ekonomi har den fortsatt att stagnera. Landet dras med en enorm statsskuld och hög arbetslöshet. Den politiska instabiliteten har dessutom bidragit till att turisterna har övergett Egypten, ett betydande problem för ett land som tidigare förlitade sig på turistnäringen.

Det är tydligt att den egyptiska presidenten har misslyckats med att leverera de förändringar som det egyptiska folket kräver. Även om de lyckades bli av med diktatorn Mubarak visade det sig betydligt svårare att bli av med diktaturen. Den lever kvar i korrupta institutioner, den mäktiga militären och en odemokratisk syn på makt.

Den nuvarande presidenten må vara folkvald men han har inte agerat som en demokratiskt vald ledare bör göra. De folkliga protesterna mot Mursi och hans regim är i högsta grad förståeliga. En regim av Mursis typ var inte vad egyptierna föreställde sig när de trängdes på Tahrirtorget och höjde sina röster för Mubaraks avgång. Frågan är bara om ännu en revolution kommer att föra Egypten närmare demokrati.