Lång resa för vargen

20 rivna får utanför Skurup har väckt oro. Den unge varghane, som det enligt länsstyrelsens rovdjursexperter troligen handlar om, dök i onsdags upp från tomma intet. Mitt i Skåne.

Det är inte unikt.

Varg har tidigare vandrat långa sträckor i södra Sverige och även gjort skånska resor. 1984 upptäcktes varg här för första gången sedan utrotningen på 1860-talet. Både 2009 och 2011 hade vi tillfälliga besök.

Attackerna mot tamboskap , särkilt när det blir som i inhägnaden utanför Skurup, är alltid beklagansvärda. Likafullt är det önskvärt att vargen lyckas etablera sig också här. Varg är en naturlig del av den skånska faunan. I dag finns mellan 260 och 330 vargar i landet, de flesta i Mellansverige.

När djuruppfödare påverkas negativt, när får eller renar rivs av annat skäl än som föda, har vi ett otvetydigt problem. Frågan som då brukar ställas är hur stort tålamod samhället ska ha med naturen.

En i militanta djurskyddssammanhang ofta förfäktad linje är att naturen alltid går först. Människan ska skydda och bevara det som finns, inte utrota eller skyddsjaga. Så lyder inte Sveriges officiella vargpolitik. Denna tillåter skyddsjakt, om än inte licensjakt just i år. Motivet är ytterst pragmatiskt. Vargarna ställer emellanåt till det för oss människor, men sällan mer än vad vi ställer till för dem. Vargar är – till skillnad från exempelvis getingar – inte nämnvärt farliga för människor. I det fria är de skygga djur som oftast äter älg, rådjur, bäver eller grävling.

Konkurrensen om vilt motiverar inte fri jakt. Trängseln med vargen i fårhagen kanske är skäl nog att oftare tillåta licensjakt. EU-kommissionens stopp av den svenska vargjakten påminner oss om detta. Avsaknaden av en förvaltningsplan för vargstammens fortlevnad gjorde att Sverige förra året riskerade att dras inför EU-domstolen. Den plan som har utarbetats sedan dess börjar gälla från årsskiftet. Tacka Bryssel för den.

Den lilla svenska vargstammen är utsatt. Risken för inavel är stor. Inplantering är därför önskvärd, och det finns flera goda projekt. Så bör det fortsätta. Vargen, björnen, lodjuret och järven – de är våra stora rovdjur. Att begränsa någonderas rörelsefrihet är inte önskvärt, även om både djur och människor antagligen helst vill vara i fred.

Det är ett större problem att vi bara har en varg i Skåne än att denne överhuvudtaget besöker oss. Men inplantering av varg i Skåne är trots det knappast önskvärt. Här är för trångt. Låt i stället vargen komma till oss helt naturligt.