Ladda om utan bonussystem
Bonuspengarna för den som köper en elbil eller laddhybrid har tagit slut, bara några veckor in på det nya året. Det har tjänstebilsföretaget Ynnor räknat ut. Utbetalningarna släpar efter då pengarna betalas ut efter sex månaders ägande och försäljningen av elbilar var stark förra året. Ska även de som köpt elbil den senaste tiden, eller planerar att göra det, få bonus måste riksdagen skjuta till ytterligare pengar utöver de 3,9 miljarder kronor som finns avsatta i budgeten för 2022. Samma sak inträffade 2021, då riksdagen i december tillförde 1,9 miljarder kronor för att bonuspengarna skulle räcka till alla bilköpare.
Generellt är det problematiskt med statliga subventioner och bonusar av olika slag. Det skapar byråkrati. Det gör att viss typ av konsumtion vid viss tidpunkt gynnas medan annan konsumtion eller avstående från konsumtion missgynnas. Det stöder vissa tekniker men inte andra. Det gör att marknadspriser påverkas och pengar fastnar i mellanled i stället för hos konsumenten. Det skapar incitament för att finna sätt att utnyttja bonusen eller fuska med den. Exempel på det sistnämnda när det gäller elbilar är den organiserade export som skedde av bonusberättigade bilar och drev fram krav på nya regler. Elcykelpremien hade inte bara problem med fusk utan hade den uppenbara märkligheten att den som köpte en cykel utan batteri – rimligen ett miljövänligare alternativ – inte fick någon bonus. Rotavdragen har också uppmärksammats för fusk.
Undantagen för att ha den här typen av bonusar och subventioner bör därför vara få. Skatter och regler ska vara låga respektive enkla. Miljölagstiftning ska vara tydlig och förutsägbar. I fallet med transportsektorn kan man hävda att en konsumentbonus i ett tidigt läge kan legitimeras av att människor ska komma i gång med att köpa de produkter som anses vara miljövänligare, allt för att marknaden ska puffas igång. Som regel kommer dock teknikskiften ändå, om de är tillräckligt överlägsna.
I fallet med elbilar är teknikskiftet definitivt redan över oss och de stora biltillverkarna koncentrerar sina investeringarna nästan helt till elbilsutveckling. Det är inte klimatbonussystemet i Sverige som driver på elbilsutvecklingen i USA, Kina och Tyskland. Med några få undantag har utvecklingen av nya förbränningsmotorer upphört hos biltillverkarna. Den utvecklingen kan man också diskutera, då förbränningsmotorn fortfarande behövs för stora delar av transportsektorn och för vissa behov. Att den då är så ren som möjligt och går på så bra bränslen som möjligt är bäst för miljön.
Likadant är det med investeringar i nya batterifabriker, där inte minst subventioner på EU-nivå eldar på gigantiska satsningar med Northvolt som det främsta svenska exemplet (SvD 23/1). Det är det långt ifrån självklart att skattemedel ska riktas till en sektor som är stekhet för privat kapital, skattepengar behövs till annan typ av infrastruktur.
Politiken bör koncentrera sig på förenklingar och att få till stabila spelregler. Det är så konkurrens drivs fram och det är så innovationskraft hålls uppe. Företag och investerare ska ägna sig åt risktagande och utveckling, inte åt bidragssökande. På nationellt plan kan Sverige börja med att rensa upp i bonus- och subventionsfloran, sänka skatterna och förenkla reglerna.
