Kristersson måste visa att han tror på alla i Sverige
Utgångspunkten för borgerlig politik ska vara tilltron till den enskilda människan. Den nya regeringen behöver en injektion av det. Om de gamla Alliansregeringarna hade ett överskott av naiv optimism i kommunikationen, så förmedlar den nya borgerliga regeringen alltför hårdför pessimism.
Invandrings- och integrationspolitik kan exempelvis inte enbart handla om att skicka hårda signaler som ska göra klart att människor inte ska söka sig hit och helst söka sig härifrån.
Det är helt riktigt att vara tydlig med att det är förknippat med krav att leva i Sverige och ta del av välfärdssystemet. Liksom att tala om att ett fritt samhälle med respekt för individen inte tolererar klanvälden och hedersförtryck. Ingen ska missa att den som vill bygga auktoritära, misogyna eller brottsliga strukturer kan göra det någon annanstans.
Men minst lika viktigt är att vara tydlig med att allt det handlar om försvar av individers rättigheter. Att utgångspunkten är att människor i Sverige ska vara en del av ett samhälle som erbjuder stora friheter och inte begränsar dem beroende av var du kommer ifrån eller hur du ser ut.
I kommunikationen från den borgerliga regeringen saknas det öppna perspektivet, något som förmedlar att ”den som sköter sig är välkommen till Sverige”. Ska man tala om en arbetslinje går det inte att samtidigt att lägga stor kraft på att skicka ut människor som faktiskt är här för att arbeta. Det är utnyttjare och farliga arbetsplatser som ska jagas bort, inte hårt arbetande människor.
Det räcker inte att säga att bidrag är passiviserande, statsministern och hans kollegor måste också visa att arbetslinjen ligger öppen för alla. En borgerlig regering måste tala till alla dem som inte har någon annan ambition än att jobba och försörja sig och sina familjer, och göra klart att de är betydelsefulla och har en given plats i Sverige.
Det räcker inte enbart med kravställande. Det behövs också en politik som underlättar vägen till arbete, eget företagande och anställning. Att höja arbetsgivaravgifter – som regeringen gjort för ungdomar – är inte rätt sätt. Den som anställer och den som tar anställning ska uppmuntras, alldeles oavsett om det på kort sikt ger klirr i statskassan eller inte. På lång sikt kommer det definitivt att göra nytta för alla inblandade.
Tron på att det är medborgarna, som individer och i frivilliga gemenskaper, som bygger landet är vad en borgerlig regering ska stå upp för. Den dimensionen måste ut i budskapet till människorna. Det är trots allt det som skiljer en frihetlig borgerlighet från de tvångskollektivistiska ideologierna.
