Kriminell annektering

Med en riggad folkomröstning i ryggen beslutade Krims parlament i går att utropa självständighet från Ukraina och att ansöka om anslutning till Ryssland. Den ryska rubeln ska införas som valuta, Krim byta till Moskvatid, ukrainska bolag nationaliseras i den nya staten och ukrainska militära förband upplösas.

Rysslands president Vladimir Putin har därmed lyckats med ett smidigt övertagande av ett grannlands territorium, med argument och tillvägagångssätt som påminner om Adolf Hitlers vid andra världskrigets inledningsfas. Putin sitter dessutom på ett trumfkort genom Rysslands position i FN:s säkerhetsråd. Genom sitt veto kunde Ryssland stoppa säkerhetsrådets ogiltigförklarande av folkomröstningen ett par dagar innan den genomfördes. Kina – en vanlig partner till Ryssland i säkerhetsrådet – valde att avstå. Det säger något om FN som organisation och ännu mer om Ryssland och Putins inställning till omvärlden.

Putin gör som han vill och har över huvud taget inte något intresse av att vinna omvärldens gunst. Exakt hur Putin tänker vet ingen. Väldigt få experter, om man väljer att bortse från en halvt galen amerikansk vicepresidentkandidat i Sarah Palin, kunde förutsäga att Rysslands president skulle agera så aggressivt mot Ukraina. Just svårigheterna att förstå vad som pågår inom Kremls murar är det som i dagsläget oroar mest.

På ett plan kan man förstå Putins längtan tillbaka till Storrysslands dagar. Men han är också beredd att betala ett högt ekonomiskt pris. Även om Krim tvångsnationaliserar ukrainska tillgångar innebär ett övertagande av Krim ett stort ryskt ekonomiskt åtagande. Pensioner, arbetslöshetsunderstöd och centrala funktioner måste betalas av ryska staten om Krim införlivas i Ryssland.

Dessutom innebär Krims avknoppning att resten av Ukraina kommer att bli än mer västvänligt och med stor sannolikhet få ekonomiska fördelar och extra gynnsam behandling av EU och USA. Ukrainas resa mot väst påskyndas, vilket egentligen går emot Putins intresse. Det i sig riskerar att öka spänningen mellan väst och Moskva ytterligare. Hur ekonomiska sanktioner med frysta bankkonton och andra åtgärder riktade mot Kremltrogna ryssar kommer att bita återstår att se. Bidrar det till ökat internt motstånd mot Putin eller ingår det i kalkylen för att utmåla västmakterna som antiryska?

Det finns en allt tydligare enighet om att i ordalag behandla Ryssland med raka besked. Även energiberoende Tyskland och dess förbundskansler Angela Merkel har tröttnat på Vladimir Putins lek. Men den ryske presidenten kommer aldrig att tröttna på att spela strategispel med omvärlden. Dessvärre sker inte förflyttningarna på en dataskärm.