Krångliga kvinnor och dåliga resultat
Forskningsresultaten blir svårare att tolka. Enklast då att göra studier på män. Korkad inställning från den medicinska forskningen kan man tycka, men tyvärr väldigt vanlig.
Studier från University of Michigan visar att när det ska forskas på cancerformer som inte är specifika för det ena eller andra könet är bara 39 procent av deltagarna kvinnor. Bortsett från att kvinnors kroppar är knepigare tros en viktig orsak vara att många kvinnor har både barn och karriär och inte hinner delta i experiment.
Det är en dubbelbestraffning som heter duga. Först huvudansvaret för markservicen hemma och sedan nonchalerad i medicinska studier.
För det spelar nämligen roll. De där krångliga kvinnliga egenskaperna finns ju nämligen inte bara på kvinnliga deltagare i cancerstudier utan hos de flesta kvinnor. Även hos de som ska äta cancermediciner.
Det leder till dosrekommendationer som inte är anpassade efter kvinnors kroppar och att biverkningar upptäcks först när läkemedlet har godkänts och börjat säljas.
I Ekot kallade Karin Schenck-Gustafsson, chef för Centrum för genusmedicin vid Karolinska Institutet, bortgallringen av kvinnor i medicinska studier för dumsnålhet. Det är nämligen oftare biverkningar hos kvinnor som gör att mediciner dras tillbaka.
Att dra tillbaka ett läkemedel som är resultatet av många års forskning är ofantligt dyrt för läkemedelsbolagen. Det vore kanske klokare att inte chansa utan upptäcka biverkningen redan på utvecklingsstadiet.
Den manliga normen dominerar också i själva sjukvården. Goldina Smirthwaite undersökte för två år sedan kvinnor och mäns villkor i vården på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Resultatet var ingen upplyftande läsning. Det saknades tillräckliga studier på många vanliga kvinnliga sjukdomstillstånd.
Den eftersatta forskningen på smärttillstånd som oftast drabbar kvinnor leder till att många lämnar läkarbesöket med den luddiga diagnosen att de lider av diffusa eller ospecifika besvär. Inget tröstande besked för den som lever med ständig fysisk smärta.
Kvinnors biologiska olikheter tas alltså inte på allvar i de situationer där det är berättigat. I andra situationer görs klara och helt obefogade skillnader mellan män och kvinnors sjukdomar. Män får snabbare träffa allmänläkare och har lättare att få behandling för sjukdomar som drabbar både män och kvinnor. Kvinnor får generellt äldre och billigare mediciner.
Att mannen fortfarande är norm märks tyvärr alldeles för tydligt när människor blir sjuka. Att göra något åt det problemet handlar inte bara om att vara politiskt korrekt. Bättre jämställdhetsarbete inom forskningen och vården skulle spara många kronor och mycket onödigt mänskligt lidande.