Petter Birgersson: Krama en snöröjare
Denna vinter har bjudit på häftiga väderomslag. Kyla och snö i tidig december förbyttes till mildgrader och regn som nu övergår i minusgrader och snö. Prognoserna skvallrar om dubbelsiffriga minusgrader ända ner i sydligaste södern.
I de nordliga landskapen brukar invånarna skratta åt hur snön hanteras av invånarna söderut: ”Bara några centimeter och det blir kaos, haha!” Det äger säkert sin riktighet att beredskapen när det kommer till snöröjning och halkbekämpning är bättre i de nordliga delarna av landet. Men insikten om vad öppna landskap kan göra med några centimeter snö är inte lika utbredd. Åtminstone låtsas många inte förstå att en väg på slätten på två minuter kan blåsa igen av snö och försvinna upp i intet.
Men i medierna har det börjat sprida sig nyheter om att förhållandet till snö inte alltid är så gott hos invånarna i norr. Frustrationen går tydligen ut över dem som är satta i arbete för att hålla gatorna rena: snöröjarna. Sundsvalls kommun gick förra vintern ut på Facebook och bad invånarna att skärpa till sig: ”Det skriks, skälls och har kastats både ägg, snöskyfflar, sopkvastar och annat mot eller efter våra maskinförare som kör plogbilar och andra vinterväghållningsfordon.”
SVT rapporterade i december om hur Vickan Olovsson och hennes kollegor i Västerbotten möts av långa fingrar från bilister och gång- och cykeltrafikanter som skriker och ställer sig bakom maskinerna.
I Gävle gick det så långt för snöröjaren Anders att han misshandlades: ”Jag fick upp näven för att skydda mig men fick en smäll på sidan så att glasögon blev sopor.” (Aftonbladet 2/1).
Och från det som ska vara Sveriges Jerusalem berättar Fredrik Hulterskog, ansvarig för halkbekämpning i Jönköpings kommun, att det är svårt att få tag i snöröjare och det delvis på grund av allmänhetens beteende: ”Man blir stoppad, man skäller och nästan sliter ut dem ur traktorerna.” ”En hel säsong med det här, det tär. Man mår inte bra av det.” (SR P4 12/12 -23)
Får man tro vittnesmålen från snöröjarna är den typen av aggressivt beteende något som har accelererat de senaste åren. Det folk retar sig på är sådant som att det plogas upp vallar på fel ställen – utanför det egna huset eller just där man ska ta sig fram. Eller att plogbilarna är i vägen när man anser sig ha bråttom fram, att de inte har kommit tidigare eller att de kommer för tidigt och väcker folk som sover.
Det är möjligt att det speglar en allmän trend med mer stress och mindre förståelse för andras arbetsvillkor. Acceptabelt är det under alla omständigheter inte. Det gäller för övrigt i andra sammanhang som involverar möten med servicepersonal av olika slag att de ska bemötas med tacksamhet och respekt – också om det råkar gå fel.
Och just nu denna vinter, när snön åter drar in över de sydliga landskapen, kan det vara lämpligt att, om tillfälle ges, hälsa vänligt åt den snöröjare som passerar. Även om det råkar bli en vall utanför den egna utfarten.
