Petter Birgersson: Konsumenter har makten att stödja det småskaliga
Vill du bli medlem? Numera finns det knappast en butik som inte erbjuder medlemskap i kundklubb, poäng och appar som registrerar allt. Förr i världen var medlemskap något som förknippades med kooperationen. Då betydde det något annat, man betalade en insats för att bli andelsägare och den lokala butiken blev därmed också på något vis ens egen. Mormor och farmor samlade på varenda kvitto för att få ta del av ett eventuellt överskott efter årets slut.
Men något delägarskap handlar det sällan om numera, även om några medlemskooperationer lever kvar. Kundklubbar är tänkta att binda kunden till butikerna genom att man får tillbaka ”bonusar” och erbjudanden anpassade just efter ens eget handelsmönster. I själva verket är de uppgifterna, vad vi handlar, en valuta som värderas högt av butikernas system. Hjärnan gillar belöningar, vilket kan få den märkliga effekt att man kan känna sig duktig som har kommit upp en nivå i bonustrappan – fast det man egentligen har gjort är att handla mycket, kanske för mycket. ”Bonuschecken” är ett kvitto på just det.
Det finns nysvenska marknadsföringsord för dessa arrangemang, som antyder att det handlar om någon slags relation mellan handlare och konsument. Men det rör sig knappast någon egentlig relation. Automatiserade system ser vad du handlar och vet vilka knappar som ska tryckas på för att du ska komma till butiken igen. Det är inte den enskilde handlaren som känner igen dig och när du kommer in i butiken meddelar att i dag har vi tagit hem den där leverpastejen som herr och fru Jansson – eller är det taxen Sture? – tycker så mycket om.
Att kedjor bildas och stordriftsfördelar sökes är inget nytt. Ica byggdes upp på det viset, som en gemensamt ägd grossistverksamhet, Inköpscentralernas AB. Men kärnan i Ica-idén var att bevara den lokala handlarens frihet. I dag går det knappt att skilja den ena Ica-butiken från den andra och det sätts ett eget märke på de produkter som köps in av producenterna. Nästan alla branscher med någon typ av konsumentinriktning har gått liknande vägar och i dag är det allt svårare att finna en tandläkare, optiker eller ekipering som ägs och drivs i enskild regi.
Det är en trend som drivs fram av kostnadseffektivitet och storskalighet. Det är något som också har gynnat konsumenter på flera vis, de stora aktörerna kan slå ut de mindre med lägre pris och/eller större utbud.
Det som kan gå förlorat är det djupare engagemang som en lokal ägare ofta känner inför sina kunder och för sina produkter. Den naturliga kundrelationen är en kvalitet i sig, för båda parter. Det är något annat än att en bonuscheck skickas ut från ett datasystem med en autogenererad hälsningsfras som antyder en intimitet som inte finns.
Den gamla tiden kommer inte tillbaka i handel- och tjänstebranscherna. Men människor och städer skulle må bra av variation med mer säreget utbud med lokal koppling och nära relationsskapande service.
Det kan underlättas av politiska beslut på alla nivåer som gynnar småföretagande – i allt från skatter till parkeringspolicy – och i myndigheters och dess tjänstemäns förhållande till de lokala näringsidkarna. Tyvärr går beslut i dag ofta åt andra hållet, när lokalpolitiker förväxlar sin egen lilla stad med Stockholms innerstad och försvårar för parkeringar i centrum medan storkoncernerna erbjuds förmånliga etableringsmöjligheter i externa handelsområden. Eller när rikspolitiker inför märkliga skatter och nya krångliga regler – allt sådant som större koncerner har enklare att hantera.
Så, visst, politiker kan göra sitt. Men ska småföretagandet och de lokala alternativen leva kvar krävs det i slutänden också konsumenter som tycker att det lokala är värt något extra och som är beredda att betala för det.
