Petter C Larsson: Konsten att bekämpa extremism utan politisering
Sedan flera år brottas landet med den våldsbejakande islamismens verklighet och dess spridning i vissa moskéer inklusive de informella källarmoskéerna. Hur hanterar vi som land detta viktiga och allvarliga hot utan att politisera frågan, särskilt i samband med vår strävan att gå med i Nato?
Bland svenska politiker finns en försiktighet vad gäller att kritisera muslimska samfund. Även om frågor och resonemang kopplade till Islam kan exploateras och sakta ner vår NATO-anslutningsprocess, är det absolut nödvändigt att vi lär oss att nyanserat och moget prata om frågan kring spridandet av islamism och extremism i Sverige. Hotet från islamistisk extremism försvinner inte för att vi inte vågar tala om det.
Å andra sidan ger bred kritik av Islam eller misstänkliggörande av muslimer som grupp farliga eftertoner och undergräver inte bara våra samhälleliga värderingar om tolerans och inkludering, utan äventyrar med rätta vår diplomatiska ställning vid en tidpunkt då strategiska allianser är viktigare än någonsin.
Tyvärr har ett nyanserat synsätt förlorats hos våra politiker. Politiker över hela spektrumet har gjort sig skyldiga till att använda den nationella säkerheten som en bricka i sina maktspel. Känslomässiga tårdrypande vädjanden i riksdagen, som de från den tidigare statsministern, eller bred negativ retorik från andra partiledare, sofistikerat riktad mot hela grupper, gör inte mycket för att ta itu med de verkliga problemen. I stället fördjupar de klyftorna i samhället och avleder uppmärksamheten från de pragmatiska lösningar som behövs.
Hotet från extremism är en påtaglig och väldokumenterad utmaning. Säkerhetspolisens rapporter visar på en ökning av personer och aktiviteter som sprider extremistiska åsikter och som syftar till att destabilisera själva strukturen i vårt inkluderande samhälle. Dessa aktiviteter, som ofta sker i hemlighet och under sken av religionsfrihet, utgör en stor utmaning för vår nationella säkerhet. Det är avgörande att skilja mellan den fredliga utövningen av Islam och de extrema ytterkanter som förvränger denna tro för ondskefulla syften. Islamistisk extremism handlar om att alienera de muslimska samhällsdelarna och det har vi inte råd med i vår strävan efter enighet och ömsesidig förståelse.
Vi medborgare och väljare måste engagera oss i en mer informerad offentlig debatt. Som medborgare sträcker sig vårt ansvar längre än till att passivt ta del av nyheter. Vi måste söka upp olika informationskällor och delta i samtal som utmanar våra förutfattade meningar. Det är bara genom en välinformerad debatt som vi kan undvika fällorna med förenklingar och fördomar; genom att vi håller oss informerade kan vi också ställa högre krav på våra politikers retorik.
Vägen framåt kräver en mångfacetterad strategi. Ett trovärdigt ramverk måste upprättas för att identifiera och avveckla anläggningar som fungerar som grogrund för islamistisk extremism. Denna process måste vara noggrann, transparent och grundad i rättsstatsprincipen, och säkerställa att åtgärder vidtas efter grundlig utredning och respektfull dialog. Snabba politiska utspel, reaktioner och generella antaganden har ingen plats i detta ramverk.
