Klimatpolitiska morötter

En bil som släpper ut mindre än 110 gram koldioxid per kilometer ska ges en premie på 5 000 kronor, medan bilar med utsläpp under 70 gram ska kunna ge 25 000 kronor.

Förslaget bottnar i den enda möjliga grunden till en effektiv klimat­politik, nämligen en tanke om starka ekonomiska incitament. Politiker som vill sätta juridiskt fastslagna kvantitativa gränser för tillåtna utsläppsmängder förstår inte att ekonomiska sporrar är bättre på att skapa effektiva åtgärdsmöjligheter.

Sätter man en fast, juridisk och enkel gräns för tillåtna utsläpp riskerar man att de som skulle kunna minska sina utsläpp mer än med den fastslagna kvoten struntar i att göra det. Med morötter såsom Folkpartiets föreslagna miljöbilspremie ger man företag och individer starka skäl att kämpa särskilt hårt för att nå politikens miljö­mål. Principen är densamma som för utsläppsrätter: det ska kosta att släppa ut, och löna sig att vara miljövänlig.

Teknikneutraliteten är också en god poäng i förslaget. Med en premie som belönar minskade koldioxidutsläpp oavsett metod låter staten bli att förespråka en viss teknik framför en annan, och lämnar därmed avgörandet till marknaden. En teknikneutral premie ger bilproducenterna starka incitament att investera i klimatsmart forskning, och ger dem skäl att prova nya innovationer. Bara när biltillverkarna kan tjäna ordentliga pengar på att ställa om tekniken i grön riktning kommer det att ske på ett effektivt sätt.

Genom en rad olika åtgärder från både den nuvarande och den förra rege­ringen har etanol länge premierats som drivmedel, bland annat har man lagstiftat att varje större bensinstation måste tillhandahålla etanol. Detta har haft många negativa följder för världens fattiga. Mellan 2007 och 2008 steg världens matpriser drastiskt, bland annat på grund av den starkt ökade efterfrågan på vete för etanoltillverkning.

Detta förutspåddes inte av de politiker som trodde att etanolet var framtidens bränsle. Men som så ofta när politiker gynnar en specifik marknad går inte konsekvenserna att förutspå fullt ut. Därför är det bästa att satsa på bred och resultatinriktad forskning. Det viktigaste är inte vilket bränsle som används, utan att de klimat­påverkande utsläppen minskas.

Miljöminister Andreas Carlgren (C) håller inte med sin regeringskollega Jan Björklund, men desto mer eniga är de om miljöbilspremien. Därmed pekar mycket mot att alliansen kommer att kunna göra detta till ett gemensamt förslag. Det bådar gott inför valrörelsen.