GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Klimatbevakning som går överstyr

Klimatfrågan blir till en kampanjfråga som går genom mediernas alla delar. Det hotar objektiviteten.
Ledare • Publicerad 18 november 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Vandalisering i klimatets namn på Leopold museum i Wien. I detta fall skyddades Gustav Klimts  målning av glas.
Vandalisering i klimatets namn på Leopold museum i Wien. I detta fall skyddades Gustav Klimts målning av glas.Foto: Letzte Generation Oesterreich

Jordens förestående undergång är ett populärt tema för den som vill dra andra människors uppmärksamhet till sig. Det kan handla om löften om att få vara en av de få utvalda som kommer att överleva till andra sidan apokalypsen. Eller om att erbjudas medlemskap i en gemenskap byggd på att kräva radikala förändringar av samhället för att stoppa den förestående katastrofen. De människor som inte ansluter sig kommer då att antingen i sin okunskap gå under eller utpekas som medskyldiga till att föröda jorden.

Majoriteten av sådana grupper kommer att betraktas som sekter av majoritetssamhället. Andra får större genomslag. Det senare gäller så kallade klimataktivister. De har träffat ett område där medierna är engagerade. Därför ges deras aktioner både uppmärksamhet och stöd.

Under rubriken ”Vägarnas hånade klisteraktivister hyllas om 100 år” jämförde Peter Kadhammar i en krönika i Aftonbladet dem som klistrar sina händer på vägarna och stoppar trafiken med guds son: ”Så har det alltid varit. När Jesus bar sitt kors genom Jerusalem stod invånarna och såg på. Där gick han, bråkstaken, upprorsmannen, på väg mot sitt rättmätiga straff.” Dagens Nyheters granskande reporter Lisa Röstlund kunde på twitter konstatera att Kadhammar ”Kokar ned samtiden”.

Invändningar om den bristande respekten för sådant som demokratiskt fattade beslut och respekt för andra människors tid, försörjning och liv avfärdas som farlig populism.

Det är ett tecken i tiden.

Klimatförändringen som orsakas av människans överanvändning av fossila bränslen har förändrat journalistiken i grunden. Utgångspunkten för de stora redaktionerna är att detta inte är en klassisk politisk ideologisk fråga. Därför har den inte samma krav på sig att skildras ur flera aspekter, samtidigt som uppdelningen mellan opinionsbildning och nyhetsförmedling blir oväsentlig.

Utgångspunkten är i stället att det finns en vetenskapligt fastlagd sanning som innebär att allt som görs är för litet, att rådande ordning är orsaken och att den journalistiska rollen är att se till att det budskapet når ut så kraftfullt som möjligt. Klimatredaktörer som Peter Alestig på Dagens Nyheter har en unik roll som både bevakare (Klimatministern: ”Jag har väldigt svåra förutsättningar att nå klimatmålen till 2030”), krönikör (”Den blinda fläcken i politikernas klimatdebatt”) och opinionsbildare i egen bokproduktion på temat med ”Världen som väntar”. På kulturplats drivs frågan lika hårt av Björn Wiman ”Regeringens nya politik ser ut som ett skämt”, vilket förvisso enligt DN Debatt gäller den nya regeringens politik på alla områden.

Är det då inte så att just denna allvarliga fråga kräver något annat än traditionell nyhetsbevakning? Det är möjligt. Dagstidningar grundades en gång i tiden med en tydlig opinionsbildande roll i angelägna ämnen. Så även denna. Med tiden utvecklades dock en skillnad mellan opinionsbildande delar – ledarsida och kultursida – och nyhetsbevakning. Den uppdelningen har sina förtjänster och brister. Den leder lätt till missuppfattningar – även inom journalistkåren – om vad som är journalistik och vad objektivitet innebär. Kraven på att det som publiceras ska vara sant och relevant gäller överallt.

Men om tidningar i en fråga gör klart att det inte alls finns någon uppdelning mellan bevakning, kommentarer, slutsatser, förslag/krav på åtgärder och fördömande ordalag mot dem som inte uppfyller önskemålen – då vore det också på sin plats att den hållningen tydligt deklareras. För det påverkar hur allmänheten ska se på det objektivitetskrav som den nyhetsförmedlande journalistiken har satt upp för sig själv. Eller hade satt upp.

Petter BirgerssonSkicka e-post