Klimat räddas inte av lag
I december 2009 skickades ett glatt pressmeddelande ut från miljödepartementet. ”Sverige fortsätter att minska utsläppen av växthusgaser och utsläppen 2008 var rekordlåga.” Dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (C) kunde nöjt konstatera att klimatpolitiken gett resultat.
Drygt två år senare kan Åsa Romson (MP) hacka på regeringen (DN Debatt 2/4) för att koldioxidutsläppen steg kraftigt 2010, med 11 procent från 2009. ”Reinfeldt och Borg sköter klimatpolitiken som den grekiska regeringen sköter ekonomin”, slår Romson fast.
Kan så mycket ha hänt på två år? Eller ljuger någon av dem? Båda har tolkat Naturvårdsverkets statistik till sin egen fördel. 2008 gick luften ur världsekonomin. Rubrikerna talade om industrikris; verkstadsbolagens aktier åkte i börsgolvet, varsel gick ut och krisavtal slöts. Det var minskade transporter, mindre aktivitet i industrin och en mild vinter snarare än Carlgrens reformer som fick utsläppen att falla. Effekten blev ännu större 2009.
2010 var läget annorlunda. Industribolagen tog raketfart mot börstaket, en del med nyemissionsbränsle i tankarna. Utsläppen steg tillbaka mot normala nivåer. Och det var kallt 2010. Utsläppen från el- och värmeproduktion gick upp med 30 procent. Och hela regeringens klimatpolitik föll pladask. Åtminstone enligt Åsa Romsons logik: ”Att regeringen skyller ökningen på högkonjunktur och kall vinter är ytterligare ett bevis på dess oförmåga att hantera klimatkrisen.”
Åsa Romson kräver en svensk klimatlag, att jämföra med det finanspolitiska ramverk som infördes under 1990-talskrisen. Det har sina poänger, även om klimatpolitik per definition inte kan vara nationell. Med länder som USA, Kanada, Japan och Ryssland utanför ett nytt åtagande omfattas bara 12-13 procent av de globala utsläppen av det beslut som fattades vid klimatmötet i Durban förra året. Det är svårt att hålla regeringen Reinfeldt ansvarig för.
Men just koldioxidutsläppen är inte regeringens sämsta miljögren. I fredags presenterade Naturvårdsverket sin senaste genomgång av läget för de 16 av riksdagen fattade miljökvalitetsmålen. Utsläppen av växthusgaser tror verket kan komma att minska med 40 procent till 2020 – med utgångsår 1990, det skulle göra att ett nationellt delmål uppnås. Men av de övriga 15 miljökvalitetsmålen bedömer verket att bara två – ozonlagret och säker strålmiljö – är möjliga att nå med beslut som redan är fattade eller är på väg att fattas. 13 återstår då. Övergödning av Östersjön är ett av de värsta hoten, något vi längs den skånska kusten direkt kan se resultatet av. Där om någonstans kan nuvarande miljöminister Lena EK (C) göra skillnad. Utan att ens behöva ta flyget till nästa klimatmötet i Doha i november.
