KD kan sänka Bingsgård

Två mandat. Kristdemokraterna tar inte stor plats i Trelleborgs kommunfullmäktige. Turbulensen i partiet mitt under valrörelsen, med grova anklagelser riktade mot partiets toppnamn och flera avhopp av tidigare ledande personer, gör det inte lättare att försvara de mandaten i valet nästa vecka. Det minskar också Ulf Bingsgårds (M) möjlighet att sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande. Ett tapp av röster för KD betyder att något annat parti får dem – men det är inte självklart att de mandaten hamnar hos de partier som stöder Bingsgård.

Mats Svensson är sedan många år den starkaste KD-profilen i Trelleborg. Han har i sin roll som ordförande i fritidsnämnden ofta hamnat i debattens centrum gällande satsningar på idrottsanläggningar och bad.

Frågan kring Mats Svenssons privata förehavanden som tidigare delägare i en firma har under flera månader påverkat KD internt. Partivänner menar att saken gör att de inte längre kan företräda KD så länge ”partiet inte reder ut ryktena om ekonomiska oegentligheter” som tidigare KD-politikern Jan-Erik Larsson uttrycker det (TA 5/9).

I sak betyder inte en polisanmälan någonting. Så länge det inte finns någon utredning som fastslår att det finns grund för misstanke om något skattebrott eller dylikt finns det heller inga formella sakskäl att anföra mot Mats Svenssons lämplighet som politiker.

I dagsläget är det enbart de närmast inblandade som vet exakt vad som ligger bakom. Om det inte finns någon grund för anklagelserna om oegentligheter, vilket Mats Svensson hävdar, då hamnar han i en mycket svår situation. Att försvara sig mot rykten är nästan omöjligt. Om så är fallet har hans tidigare partivänner åsamkat honom stor skada.

Finns det däremot besvärande omständigheter bakom att Svensson lämnat företaget, då borde Svensson omedelbart informerat partiet om vari konflikten bestod. Då hade den nu uppkomna skadan kunnat minimeras.

Klart är att KD på lokal nivå inte klarat av att desarmera bomben. För väljarna finns egentligen ingeting mer att ta fasta på än att ett antal kristdemokrater inte längre känner förtroende för den egna ledningen.

Ett parti som har etik som ledord borde centralt ha sett till att utreda saken grundligt. Som situationen utvecklats har KD genom sin passivitet bidragit till att den lokala partiorgansationen ser ut att falla i bitar. Att bedriva valrörelse under sådana omständigheter förefaller i de närmaste vara en omöjlig uppgift.