GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kanon med kulturkanon

Det är inte alltid nykterhet och sans som har präglat historiens författargenier. Men 30 nutida svenska författare tycks ha drunknat i sina egna feberfantasier.
Ledare • Publicerad 10 november 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Per Wästberg – ser kulturkanon som demokratihot.
Per Wästberg – ser kulturkanon som demokratihot.Foto: Henrik Montgomery/TT

”Övergången från demokrati till ett totalitärt statsskick sker alltid först genom att strypa det fria ordet och begränsa dess utövares arbete.” 35 svenska författare varnar i Expressen för repression av värsta slag. Vad är det som ligger bakom denna tjutande larmsignal? Har säkerhetspolisen knackat på under natten och hämtat med sig alla datorer, skrivmaskiner och gåspennor? Har censurmyndigheten återsänt manus där bara små luckor lämnats bland alla feta svarta streck? Står en rad svenska romanförfattare inför skranket, anklagade för att ha hädat flaggan, konungen och falukorven?

Nej. Den svenska regeringen med stödparti har föreslagit att en lista med viktiga svenska kulturverk, en kulturkanon, ska tas fram. Det nämns på två rader i Tidö-avtalet: ”Ett uppdrag ges att tillsätta fristående expertkommittéer i syfte att inom skilda kulturformer ta fram förslag på svensk kulturkanon. Tillsättningen av ledamöter i expertkommittéerna ska utgå från konstnärlig kompetens i respektive fält.”

Man får anta att en dylik kanon ska användas som utgångspunkt för vad en svensk med genomgången skolgång förväntas att på ett eller annat sätt ha tagit till sig om svensk kulturhistoria. Eller att den ska kunna användas som vägledning för den som vill lära sig mer om varför Sverige ser ut som det gör, på vilket sätt konst, litteratur, teater, musik och arkitektur har präglat och speglat Sverige vid olika tider.

Behövs då en kulturkanon? En gemensam orientering bakåt kan vara mer nödvändig än någonsin i dag. Att den som kommer till Sverige som barn eller vuxen får möjlighet att lära sig språk och kultur för att på ett bättre sätt förstå det märkliga landet där man ska leva sitt liv, det är knappast ont som utgångspunkt. Det vore möjligen enklare att känna sig som en del av det svenska om det blev något tydligare vad detta svenska kan innebära. Hur har Sverige kommit till denna punkt och hur kommer Sverige vidare?

Stora delar av det offentliga Sverige har dock under ett par decennier odlat den helt unika idén att detta land saknar något som kan liknas vid särpräglad kultur, då inget alls har sitt rena ursprung i den svenska skogen – inte ens kåldolmen! Den svensk som ställer sig lydigt i kö för att köpa snaps till midsommarsillen ska samtidigt inbilla sig att det inte finns något speciellt med Sverige som den som kommer hit behöver begripa.

Den befängda utgångspunkten missar att just en fungerande kulturkanon kan medverka till att förklara hur denna blandning har kommit till; att det nordiskt och svenskt unika har utvecklats med genom rikedom, fattigdom, träldom och kristendom – längs hela vägen med både svärd och utbytesvaror i lasten.

En kulturkanons innehåll och tillämpning vore något för alla med någon form av kulturhjärta att livligt diskutera, blanda sig i, ifrågasätta, utveckla, medverka till, utnyttja, analysera – och kräva resurser till. Eller för all del hävda att den är idiotisk från start, experter kan inte utse vad som är svensk kultur, punkt.

Så hade också säkert skett om det hela presenterats av en kulturminister i gröna strumpor och röd hatt.

Men nu kommer idén från annat håll. Då är den ett hot mot demokratin. Åtminstone enligt 35 författare.

Det i sig säger förvisso något om svensk kultur. Välkommen till Sverige!

Petter BirgerssonSkicka e-post