Känner du entreprenören?

Ingvar Kamprad? H&M-familjen Persson? Telefoner var vi bra på också, Lars-Magnus Ericsson? Och tetran, Ruben Rausing så klart. Jan Stenbeck var förstås lite cool. Alfred Nobel kan vi inte glömma, säger farfar.

Men nu börjar det väl bli lite väl gammalt? Hur var det med det där som ungarna spelar... Minecraft. De miljarder Markus Persson får av Micro- soft för spelbolaget Mojang skulle tydligen kunna betala alla infrastrukturlöften i budgeten. Åminstone om Persson betalar skatt på hela containern med dollar som skeppas till honom.

Och så han med Skype. Skaffade inte han en egen ö? Just, Niklas Zennström.

Det var åtta. Men kvinnorna då? Antonia Ax:son Johnson, är kanske det första namnet som dyker upp. Hon ärvde visserligen ett etablerat företag, men omvandlade den ålderdomliga koncernen till ett av de tre stora blocken inom svensk livsmedelshandel. Något modernare, kanske? Filippa K! Filippa Knutsson är en av flera svenska kvinnor som inom mode och design skapat starka varumärken.

Vilken tur, det gick att få ihop en lista. Och de är många fler. Det är mycket tack vare de här människorna som vi andra medelmåttor har något välstånd att tala om. Det är helt avgörande för svensk ekonomi att de fanns, finns och kommer att finnas. De ovan nämnda är extremt framgångsrika. Men runt omkring oss finns de som genom sin företagsamhet och sitt risktagande gör lika stora insatser i lokalt och regionalt. De som vågar göra det där som andra är för fega och bekväma för att göra. Ändå är de flesta av oss ganska dåliga på att uppskatta dem som verkligen tar risker.

Det märkliga är att samhällsbyggarna är tämligen osynliga i debatten. Malmöbaserade Dan Olofsson tillhör undantagen. Han bemötte i somras vänsterledaren Jonas Sjöstedts eviga girighetsretorik i Dagens industri. Olofsson, som byggt upp sina företag från grunden, fick då finna sig att bli kallad superkapitalist. Det av Sjöstedt som arbetat hela sin politiska karriär med att motarbeta fri ekonomi. Att entreprenörer som Olofsson är de som gör det möjligt för Sjöstedt att försörja sig på politiska uppdrag tycks inte ha gått upp för vänster- ledaren. Han har fullt upp med att inte vara till salu.

Den rådande uppfattningen i medier är att politik är något som politiker ägnar sig åt. Debatten om viktiga samhällsfrågor blir på det viset torftig och instängd. Föreställningen om politikernas monopol på politik gör att många av de avgörande frågorna inte diskuteras på djupet, flera dimensioner saknas. Den som tror att svensk välfärd enbart handlar om att höja eller sänka skatter har inte förstått grunden. Skattenivåer förutsätter att det finns något att ta av.

Många medier låter sig nöjas med att politiker drabbar samman om vems förslag som är bäst. Möjligen kan sedan någon retorikexpert, på oklara grunder, uttala sig om vem som vann debatten. För väljarna ger det sällan särskilt mycket vägledande information.

Politikerna förefaller emellanåt verka i ett svenskt vakuum, och man kan förledas att tro att världens tillväxt och framtida arbetsmarknad avgörs av dem. Då följer också att debatten tar av på stickspår i stället för att ställa de verkligt knepiga frågorna. Så kommer arbetsmarknads- och näringslivspolitiken att handla om krogmoms, träningsjobb i offentlig sektor och om rot- och rutavdrag.

Sällan hörs politikerna pressas på svaret om hur de mest framgångsrika forskarna och innovatörerna ska fås att stanna i och komma till Sverige. Eller hur de skarpaste hjärnorna ska få tillräckligt kvalificerad utbildning. Och hur Sverige ska klara av att konkurrera på den globala arenan.

Sverige är ett av världens mest handelsberoende länder. Det borde leda till förståelse av hur viktigt det är att bedöma omvärldens utveckling för att kunna ta de riktiga politiska besluten. Sådana som stärker konkurrenskraften och därmed långsiktigt säkrar välståndet. Den yttersta kunskapen om det finns knappast hos de karriärpolitiker som ägnar det mesta av sin kraft åt att förhålla sig till sina politiska motståndare. Denna medvetenhet finns däremot i hög grad hos dem som varje dag förhandlar med, konkurrerar med och samverkar med kinesiska, indiska, brasilianska och amerikanska företag.

Svensk politik bör handla om att anpassa svenska system till omvärldens ständigt pågående förändring. Då gäller det inte i första hand att jämföra oss med ett ekonomiskt stagnerande Europa. De alerta konkurrenterna finns på helt andra arenor.

Ska vi om 20 år kunna göra en ny lista över framgångsrika entreprenörer måste politikerna lyfta blicken från naveln.