Petter Birgersson: Kan färg rädda Europaparlamentet åt väljarna?
I Belgien röstar nära 90 procent i Europaparlamentsvalet. Den som inte röstar riskerar nämligen böter. Men i övriga Europa är snittet för valdeltagande strax över 50 procent. Det i sig är ett problem för parlamentets demokratiska legitimitet. Sverige kom över 55 procent förra gången, 2019, ett klart lyft från tidigare nivåer.
För väljaren i gemen är Europaparlamentsvalet diffust. Det har inte heller samma direkta lagstiftande makt som riksdagen. Men en driven Europaparlamentariker kan ha inflytande i sakfrågor på ett avgörande sätt. Isabella Lövin, tidigare språkrör för Miljöpartiet och före detta Europaparlamentariker, är ett exempel på det. Hon gjorde sig ett namn när fiskekvoter förhandlades fram för drygt tio år sedan. Lövin siktar förresten på comeback med tredjeplatsen på Miljöpartiets lista, efter Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren.
Ska Miljöpartiet nå tre mandat måste de minst upprepa förra valets resultat då partiet med 11,5 procent av rösterna precis kapade åt sig det sista svenska mandatet. Det är ingen omöjlighet att Miljöpartiet når dit. Numera är Europaparlamentsval lite av en favoritgren för partier som tidigare inte alls ville ha med EU att göra. Vänstern har upptäckt hur mycket politisk styrning man kan åstadkomma i Bryssel, de älskar de regleringar som borgerliga politiker förr brukade göra allt för att avfärda som myter.
Så ska till exempel den gamle Vänsterledaren Jonas Sjöstedt starta om sin karriär i Bryssel och Strasbourg. Det är tämligen säkert att Sjöstedt kommer att lyckas med det, med sin rutin kommer han att köra över de flesta motdebattörer. Socialism är nästan lika lättsålt som gratis smör, vilket också brukar vara det som utlovas.
Värre kan det bli för andra partier. Centerpartiet hoppas att Emma Wiesner ska klara sig kvar i parlamentet, men det bygger knappast på allmänhetens kunskap om vem hon är. Och med en partiledare som inte heller har hittat ut i stugorna finns det ingen gratis draghjälp att få.
Kristdemokraternas interna stridigheter har inte gjort reklam för partipolitiken, men med snabbvärvningen av Alice Teodorescu Måwe har KD i alla fall skaffat sig någon som når ut genom rutan. Att Teodorescu Måwe retar sina motståndare är ett extra plus för henne – och för KD. Går det riktigt bra kan det dra in ett mandat till för partiet – på andraplats står ett kommunalråd från Halmstad som i så fall kan vara glad för den gratisskjutsen.
Värre ser det ut för det EU-gladaste av alla partier – Liberalerna. Just tilltron till EU och önskan om att driva på för än mer av en federation, är ett svårsålt budskap när medborgarna uppenbarligen har svårt att förhålla sig till byråkratin i Bryssel.
Utgångspunkten för L är ett valresultat på drygt 4 procent som med nöd och näppe gav ett mandat 2019. Det ska ordnas med en lista som toppas av nuvarande Europaparlamentarikern Karin Karlsbro med tidigare moderaten Anna Maria Corazza Bildt på andra plats. Bara de mest inbitna Liberalpartister kan tro att det blir en väljarsuccé.
För de tre stora – Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna – blir det en försäsongsmatch om vem som har greppet om den svenska opinionen. Skrajast är säkert Moderaterna, som för övrigt hoppas på omval av nuvarande fyra parlamentariker. Den som läser detta kan anteckna namnen längst ner i tidningen (eller rista in dem på skärmen) och sedan googla upp namnen. Ett rätt betyder att du har visst politiskt intresse, fyra rätt betyder fusk eller att du ser en karriär i Europaparlamentets korridorer framför dig. Noll rätt behöver du inte oroa dig över, det betyder bara att du är som folk är mest.
