Annons
Ledare

Alex Voronov: Källarbyggda vapen ger Ukraina styrka

Alex Voronov har besökt tillverkare av obemannade vapensystem i södra Ukraina. Han ser snabbfotade organisationer och enorm motståndskraft, men även stora behov som Sverige skulle kunna fylla.
Alex VoronovSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 13 september 2024
Alex Voronov
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Bombdrönare skickas i väg på uppdrag.
Bombdrönare skickas i väg på uppdrag.Foto: Alex Voronov

Du har kanske sett filmklipp på ukrainska drönare som attackerar saker i Ryssland? Oljeraffinaderier, flygfält, fartyg och andra mål av högt värde. Ryska fartyg sprängs av ukrainska sjödrönare.

De obemannade farkoster som används till detta byggs överallt i Ukraina. I dagarna har jag besökt ett sådant tillverkningskluster i området Mykolajiv-Cherson där småföretagare ställt om till försvarsproduktion.

Annons

Vissa har teknisk kunskap från tidigare. Andra har lärt sig på vägen. Alla är drivna, patriotiska och arbetar hela sin vakna tid. De bygger kamikazedrönare med lång räckvidd men även enkla FPV-drönare (first person view) som styrs in i ryska fordon eller infanteri. De tillverkar drönare som återvänder efter utfört uppdrag, om det så är spaning, bombning eller distansminering.

De bygger om ammunition för ändamålet – alla möjliga granater i alla kalibrar som de får tag på. De trycker byggdetaljer i egna 3D-skrivare eller lägger beställningar hos exempelvis 3D-skrivarrörelsen Druk Army som jag har skrivit om.

Tillverkningen är småskalig vilket har fördelar. Dit hör flexibilitet och avsaknad av hierarkier, vilket är ytterst viktigt i den snabba tekniska utvecklingen. Närheten till fronten, där produkterna testas kontinuerligt, är en oslagbar tillgång. Detta är mer än tät återkoppling. Det är en ständigt pågående dialog där vapnen byggs och utvecklas i praktiken ihop med militären.

Småskaligheten ger dessutom motståndskraft. Uppsplittringen på flera hundra källare och lägenheter på diskreta adresser gör att Ryssland aldrig kommer att kunna slå ut denna försvarsindustri. Antalet mål är för stort och de är för små.

Vissa tillverkare jobbar samtidigt i försvarsmakten med att flyga drönare. Jag guidas runt av en sådan person som vi kan kalla Mykola. Han är i 40-årsåldern och kommer som så gott som alla i denna värld från ett civilt yrke. Förutom att tillverka drönare är Mykola högkvalificerad drönaroperatör med stor handlingsfrihet.

Han har tillgång till ett ukrainskt system där all data om ryska trupprörelser ner till krypande på minsta stig finns samlad. Det är uppgifter från öppna källor såväl som satellit- och drönarfoton som ständigt uppdateras. Denna information använder han för att hitta svaga punkter i rysk logistik och sedan angripa den med drönarbomber och -minor.

Alla dessa privata initiativ gör det möjligt för Ukraina att ständigt ligga steget före Ryssland på det här området. Åtminstone sett till kvalitet, inte alltid till mängd.

Men det finns även en minussida. Företagen har svårt att få in kapital, växa och leverera på stora order. Och även om industrin som sådan inte kan slås ut kan enskilda tillverkare dödas. Därför är de mycket hemlighetsfulla och släpper fram folk bara efter rekommendation från kollegor. Det begränsar marknadsföringen. Djungeltelegrafen fungerar i liten skala men gör att företagen förblir okända för de allra flesta.

Det finns undantag. Midnight Lab, som jag besökt, har valt att vara öppet. Man har en produktkatalog som än så länge sprids i slutna forum men kommer snart att visas bredare. Företaget specialiserar sig på störsändare mot drönare. Ett exempel är en bilburen sändare som placeras i en takbox. Föraren får information av en inkommande drönare via en särskild varnare. En knapptryckning utlöser en osynlig kupol som täcker bilen i en radie på 300 meter genom vilken drönare inte ska kunna tränga igenom.

Ett sådant skydd är inte hundraprocentigt. Attackdrönaren kan flyga sista biten på momentum, avstängd, och inte reagera på störsignalen. Drönarna kan ställa om till en frekvens där störsändaren inte ser dem. Då måste man programmera om. Det är en katt och råtta-lek.

Annons

Jag frågar Mykola vilken hjälp han behöver från exempelvis Sverige. Förutom vanliga förbrukningsvaror som bilar och tillverkningsmaterial vars tillgång krymper på grund av snabbt ökad efterfrågan lyfter han fram en sak högt över de andra: Kunskap. Tekniska färdigheter i att bygga och utveckla obemannade vapensystem. Det finns gott om kunniga ukrainare men de är färre än krigets behov. Nu för tiden behöver man inte vara på plats för sådant jobb. Svenska ingenjörer kan delta på distans.

Det borde vara möjligt. Men likaså borde svenska och andra riskkapitalister intressera sig för denna verksamhet. Den som vågar vinner.

Alex Voronov är Ukrainaskribent

Annons
Annons
Annons
Annons