Johanna Nylander: Johanna Nylander: Vården måste ta tillbaka gravidas förtroende
Många har tvingats genomföra livsomvälvande undersökningar, som kontroller och ultraljud, helt ensamma. Den andra föräldern har inte fått följa med. Föräldrautbildningar och stödgrupper har ställts in eller blivit digitala informationsträffar som inte alls öppnat för frågor på samma sätt. Kvinnor har fått föda ensamma, varit ensamma isolerade på BB och inte blivit bemötta av vården som den nya familj som kommit till.
Samtidigt har många gravida gått oskyddade från covid och inte vågat vaccinera sig. För även om vetenskapen är tydlig med vaccinets positiva effekter, att det skyddar mot svår covid-infektion och minskar risken för allvarliga komplikationer både för mor och barn, så har inte samhället varit lika tydlig. Den svenska regeringen tog tid på sig innan de kategoriserade gravida som riskgrupp, och när vaccinet väl kom tog det tid innan gravida rekommenderas att ta det. Det är en del av ett etablerat mönster. Råd till gravida har de senaste decennierna oftast gått ut på att undvika allt konstigt. Barnmorskorna på mödravården spär ofta på fördomar och farhågor, ger råd som anses enklare att följa, som att undvika viss mat, i stället för att lära ut hur man hanterar det säkert.
Mödravård och förlossningsvård är annars oftast vård av friska människor. Att föda barn är både oerhört naturligt och något av det mest riskfyllda en kvinna kan göra. Varje vår larmas det om barnmorskebrist på sjukhusen inför sommaren, och regionerna, inte minst Skåne, har stora utmaningar för att få personalen att vilja stanna.
En ny undersökning från Lunds universitet ger belägg för att förstagångsföderskor riskerar färre allvarliga bristningar om det är två barnmorskor i rummet under utdrivningsskedet. Det borde inte vara särskilt förvånande för någon, men tydligen behövs det studier för att fastställa att mer kompetens i rummet ger bättre resultat i vården. Tyvärr är det på många håll kämpigt att få tillräckligt med personal för att en barnmorska ska finnas på plats.
Det är inte bara mer resurser som behövs, utan ett helhetstänk där alla delar i vårdkedjan räknas in. En bättre arbetsmiljö för de anställda på BB och förlossningsavdelningarna där fler barnmorskor vill stanna är en besparing i eftervården av de livslånga underlivsskador personalbrist leder till. Att kvinnor ska få föda i en trygg miljö, att ingen ska traumatiseras av sin förlossning, att planera kejsarsnitt för dem som vill, och att kvinnors hälsa tas på allvar både under och efter en graviditet. Det självskrivna målet inom svensk förlossningsvård måste vara att både barn och mamma ska vara friska när de lämnar BB. Det är långt kvar dit.
Johanna Nylander är fristående skribent
